Publicerad 1922   Lämna synpunkter
ENSKLIG, adj.; adv. = (VDArk. 1651, nr 148), -AN (Messenius Christm. 258 (c. 1616)), -EN (VDArk. 1651, nr 148), -T (Rinman 2: 587 (1789)).
Ordformer
(een- Linc. (1640; under fallens), VDAkt. 1684, nr 198. end- Messenius Christm. 258 (c. 1616). -ske- GR 24: 384 (1554), VDAkt. 1715, nr 216)
Etymologi
[fsv. enskelika, adv.; jfr nor. dial. einskleg, ävensom ENSLIG]
(†)
1) = ENSLIG 1. Sedan iagh thetta förnam, haffwer iagh enskelig kallat them båden för migh. VDArk. 1651, nr 148. Dryselius Turk. måne 359 (1694).
2) = ENSLIG 3. Tillfrågades hustru Maria om hon inthet på något sätt förmärkt henne wara hafwandes eller sedt henne sökia Enskelige rum? VRP 1695, s. 128. VDAkt. 1703, nr 4.
3) = ENSLIG 4 o. 5. Messenius Christm. 258 (c. 1616). O hwilket strängt och eenskeligit Lefwerne the helige Fäder hafwa borto i Ökner fördt! Preutz Kempis 62 (1675). — särsk. = ENSLIG 5 slutet. Itt Gudfruchtigt Echtenskap är bättre än itt eenskeligit lefwerne vthan om Echtenskapet. Prytz Mätta Bertilzdotter B 1 b (1645).
4) = ENSAM 7; jfr ENSLIG 6. Sjelfgående, eller enskligt gående, hafva .. de järnmalmer blifvit kallade, som utan blandning af andre malmer .. kunna ensamt .. smältas på masugnen. Rinman 2: 587 (1789).
5) = ENSKILD 6 o. 9; jfr ENSLIG 10. (Kyrkorna) ähr then christelige försambling til gode och bäste upbygde och icke til någre enskelige personer. GR 24: 384 (1554).
Avledn.: ENSKLIGHET, r. l. f. (†)
1) = ENSLIGHET 1. J. Messenius (c. 1630) i 2 Saml. 26: 131. VDAkt. 1736, nr 281.
2) = ENSLIGHET 3. T. Johannis Fästn. D 2 a (1604). VDAkt. 1723, nr 277.

 

Spalt E 660 band 7, 1922

Webbansvarig