| Publicerad 1922 | Lämna synpunkter |
ERFARA æ3r~fa2ra l. ä3r~, äv. e3r~ (ä`rfára Dalin), v. -far, -for, -foro, -farit, -faren; se för övr. FARA, v. vbalsbst. -AN (†, VRP 15/3 1735), -ANDE, -ING (se under avledn.).
1) (gm iakttagelse l. upplevelse) få kunskap l. kännedom om (ngt); uppleva; erhålla (ett omedelbart övertygande) bevis l. prov på (ngt l. värkligheten av ngt); göra det (så l. så beskaffade) rönet; i sht: lära känna (ngt) på sig själv; pröva på 10 4 l. känna på 10 4 (ngt); ofta: (omedelbart) förnimma, känna; stundom övergående i bet.: utsättas för l. bli föremål för (ngt), röna, få (ngt) på sin lott. Gudh wil .. at wij skola .. förnimma, smaka och erfara vthi wåra hierta Christi Guddomeliga sötheet. Muræus Arndt 1: 187 (1647). En Man, som ontt ok gått erfahrit. Lucidor (SVS) 230 (1672). Vi .. kunna icke göra oss begrep om andra känslor, än dem vi sjelfva erfarit. Boëthius Nat. sed. 20 (1782). Det var icke alltid så lätt att blifva af med Ryska hjelptrupper, det hade Polen fått erfara. Malmström Hist. 3: 140 (1870). Vi ha erfarit, att en mänska talar sanning, och därför tro vi på hennes ord. Beskow Till de unga 11 (1904).
2) (†) utforska, taga reda på (ngt). (Han hade fått befallning) att han noga ärfahra skulle Platzen, hwar vppå .. (det babyloniska tornet) skulle hafwa warit bygdt. Kiöping Resa 74 (1667). Se til, om du kan erfara hvad som förehafves. Sahlstedt (1773); jfr 3.
3) (i skriftspr.) (gm meddelande l. dyl.) få veta l. få reda på (ngt); spörja, ”höra”. Huru medh militien egenteligen förewetter (dvs. förhåller sig), hafwer man alt här till inthet rätteligen fåt erfahra. HTSkån. 1: 179 (i handl. fr. 1658). Vid ankomsten till hufvudstaden erfor jag af Fåhræus och excellensen Sparre, att den sistnämnde begärt sitt afsked. De Geer Minnen 1: 149 (1892).
ERFARING, r. l. f. [efter t. erfahrung] (†)
3) [efter t. in erfahrung kommen] i uttr. komma i erfaring, få veta, få reda på (ngt); jfr ERFARENHET 3. BL 11: 82 (cit. fr. 1690).
Spalt E 704 band 7, 1922