Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIDLA fid3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(fidla c. 1650 osv. fedla 1651—1814)
Etymologi
[jfr d. fedle, fidle, mnt. o. holl. vedelen, t. fiedeln; till FIDLA, sbst.]
(numera knappast br.) spela fiol (l. liknande stränginstrument); förr äv. tr., med ord betecknande instrumentet ss. obj.: spela på, ”gnida” på; stundom särsk. i fråga om oskickligt, dåligt spel; jfr FILA, v.2 Jag fingrarn (dvs. violan), fidlarn. Stiernhielm Gåta (c. 1650, 1668). Orgnister, Basister här görer Ehr fliit / Att spedla och fedla. PMuur (1680) hos Afzelius Sag. X. 2: 240. Ojämt dansar en halt; en blind kan lättare fedla. Nicander GSann. 92 (1767). Dalin (1851; betecknat ss. liktydigt med ”fila”).
Avledn.: FIDLARE, m. (fidlare (fiddlare) c. 1580 osv. fed(h)lare 1538—1864) [jfr d. fedler, fidler, t. fiedler] (numera nästan bl. arkaiserande l. i historisk framställning) spelman som spelar fiol (l. liknande stränginstrument); fiolspelare, gigspelare; stundom särskilt om oskicklig spelare, fuskare, simpel spelman; jfr BIRFILARE. VarR 47 (1538). Dans dess lättare går, ju bättre en Fedlare spelar. Nicander GSann. 92 (1767). Redan i Ynglingaättens tid nämnas harpo- och gigolekare samt fidlare. Strinnholm Hist. 2: 596 (1836). Fiddlare .. (betecknar) numera .. en fuskare på instrumentet (dvs. fiol). Höijer MusLex. 128 (1864). Hvilket oväsen af fidlare och pipare. Heidenstam Folkung. 2: 346 (1907).

 

Spalt F 499 band 8, 1924

Webbansvarig