| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
FILA fi3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (se under avledn.).
1) bearbeta l. glätta (ngt) med fil; gm dylikt arbete åstadkomma (ngt); äv. abs. l. i förb. med prep. på. Fila ngt jämnt, spetsigt. Filning medelst maskin. Han stod och filade på nyckeln. Helsingius I 2 a (1587). Peringskiöld Vilk. 52 (1715; se under FIL, sbst.2 1). De jernstycken, som skola filas, insättas i ett vanligt skrufstycke. ArbB 208 (1887). På ihåliga nycklar filades ett fänghål nära handtaget. Landsm. 1907, s. 92. — jfr AV-, BORT-, BLANK-, EFTER-, FIN-, GENOM-, GROV-, KANT-, OM-, RÄT-, UPP-, UR-, UT-, ÖVER-FILA m. fl. — särsk. (†) i p. pf., övergående i bet.: (med fil) förvandlad till filspån. Fijlat gull itt halfft quintin. BOlavi 19 b (1578). Fijlat eller til pulwer stött Enhorn. Månsson Åderlåt. 57 (1642).
2) oeg.: gnida; nöta, skava. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 220. Det är altså ej underligit, at alla desse små holmar med sina klippor, blifvit så filade och skurade, at man med möda törs gå på dem. Linné Vg. 185 (1747). Man måste nöta ut sina kläder och sina stöflor genom idelig borstning och filning. Palmblad Nov. 4: 150 (1851). Vatten är vatten … På ett ställe gräver det och filar och för bort, och på ett annat lägger det till. Lagerlöf Holg. 1: 100 (1906). — jfr BLANK-, SKAM-FILA m. fl. — särsk. [gm anslutning till FIDLA, v.; jfr BIRFILA, BIRFILARE] gnida med stråken över strängarna på en fiol o. d.; ofta övergående i bet.: (på ett skralt sätt) spela (fiol l. ett stycke på fiol). Under hakan / Sätt nu fiolen, och klunka och svälj: / Spotta och trampa, / Fila och stampa, / Knäpp lite grand. Bellman 3: 65 (1790). Då och då .. afbryter han (dvs. sagoförtäljaren på en afrikansk marknad) sig plötsligt för att fila några ackord på sin tresträngade rabab. Lindqvist Stigm. 104 (1906). Lagerlöf Liljecr. 121 (1911).
3) [jfr motsv. anv. av lat. limare] bortarbeta fel o. ofullkomligheter i (ett litterärt arbete o. d.); minutiöst arbeta på förbättrande o. fullkomnande av (ett litterärt arbete o. d.); stilistiskt bearbeta (ngt); hyfsa, ”retuschera”, polera; äv. abs. l. i förb. med prep. på; jfr FIL, sbst.2 2. Ehrenpreus PVetA 1748, s. 24. Stilen (i en viss författares arbeten) är kraftig, elegant, men något för filad. SvLittFT 1837, sp. 478. (Helvius Cinna var) författare till ett litet epyllium Smyrna, på hvilket han filade i icke mindre än nio år. Schück VLittH 1: 405 (1899).
4) (†) med avs. på förstånd l. en person ss. andlig varelse: slipa; i bildningsavseende fullkomna; anträffat bl. i p. pf. med adjektivisk bet. Bellman 5: 203 (1776). Det vardt ett fasligt väsen / Att få vår Leila filad och beläsen. CVAStrandberg 5: 184 (1862).
5) (†) (gm klander o. d.) gå illa åt (ngn). Också höll sig patronen alltid styf, med undantag då han var i sällskap med bergmästare Hülphers, af hvilken han blifvit några gånger, som man säger, filad. Bergman SmSkr. 315 (1842). — jfr SKAM-FILA.
1) till 1: medelst filning avlägsna (ngt) l. komma (ngt) att gå itu; med fil avjämna (en yta). Sahlstedt (1773). Fila af järngallret framför ett af fönstren. SvH 4: 103 (1904).
2) till 3. Nog vore det önskeligt om du kunde fila af litet ojemnheter (på min kalender). VvBraun (1843) i Sturzen-Becker 1: 36. 2NF 33: 810 (1922). —
2) till 3. (Birgittas) ”uppenbarelser” blefvo af presterna öfverflyttade på latin, sedan allt, som icke var renlärigt, filats bort. VL 1901, nr 68, s. 3. —
FILA FRAM10 4. till 2 slutet. Gammaldags hurtiga låtar filades kärleksfullt fram på nötta fioler. TurÅ 1910, s. 236. —
FILA IGENOM10 040 l. 032, äv. GENOM40 l. 32. till 1: fila i (ngt), så att det blir genomskuret. Meurman (1846). Östergren (1920). jfr GENOMFILA. —
FILA PÅ10 4. (ngt vard.) till 2 slutet. Kapellisterna filade på dugtiga tag. Hedberg Ridån 130 (1888). —
FILA SÖNDER10 40. till 1: fila (ngt), så att det går sönder. Velint steg i sin smedia igen, filade detta Swärd ännu på nytt sönder. Peringskiöld Vilk. 53 (1715). —
1) till 1: gm filning skärpa l. utvidga l. avjämna (ngt). Fila vp et arbete, göra slett. LexTrip. 1: 520 (1742). Fila upp ett sågblad. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3. (Man) filar försigtigt upp det fyrkantiga hålet. Ericsson Ur. 170 (1897).
2) (tillf.) till 2. Långsefter ena kanten af en af granngatorna hade pojkar .. filat upp en ansenligt lång .. kana. Gellerstedt Gläntor 96 (1909).
FILARE, sbst.2, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 o. 3 r. l. m. (fijl- 1587)
1) person som filar ngt l. har till yrke att fila. Helsingius I 2 a (1587). Heidenstam NDikt. 127 (1900, 1915). jfr SÅG-FILARE.
2) (†) = FIL-FISK. Filare med tre rader vårtor vid stjärten. Linné MusReg. 57 (1754). jfr VÅRT-FILARE.
3) (†) fisk tillhörande släktet Centriscus Cuv. (med sträva fjäll); särsk. arten Centriscus scolopax Lin. Retzius Djurr. 68 (1772). Deleen 595 (1829).
Spalt F 526 band 8, 1924