Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FIKTA, v., l. FIKTAS, v. dep. vbalsbst. -ANDE (Linc. Ooo 1 a (1640)).
Ordformer
(fijkt- 1640. fijcht- 1541)
Etymologi
[fsv. fiktas; till FIKA, v., l. FIKT]
(†) skynda, hasta; ivrigt sträva. Kraffsa tilhopa, och fijchtas för sigh sielffua, och jw alltijdh sammandragha. FörsprHag. (Bib. 1541). Man behöfwer fijkta och hasta. Linc. Ooo 1 a (1640).

 

Spalt F 522 band 8, 1924

Webbansvarig