Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJOL fjω4l l. (företrädesvis i södra Sv.) FJOR fjω4r, adv.
Ordformer
(fiord(h) GR 2: 30 (1525), CAEhrensvärd Brev 2: 222 (1798); fiordt GR 3: 101 (1526), Därs. 14: 87 (1542: fiordt gammalt); fiörd BtFinlH 4: 359, 365 (1568). fiorder UrkFinlÖ I. 2: 8 (1597), SUFinlH 2: 12 (1603). fioder HA 1: 78 (1695). — fjol (fiol, fiohl, fiool) OxBr. 1: 43 (1614) osv.; fjoll (fioll) RP 7: 197 (1638), Murenius VP 35 (1640). fiorll OxBr. 9: 23 (1622). — fjor (fior) RP 8: 146 (1640) osv. fiur FinKyrkohSP 2: 146 (1688))
Etymologi
[fsv. (i) fiordh, motsv. d. (i) fjor, fnor. (i) fjorð, mht. vert, av ett germ. feruði, ieur. peruti, som föreligger äv. i sanskr. parút, gr. πέρυσι, armen. heru, fir. uraid; av roten per- (se FJÄRRAN, FORN) o. en lokativform till ieur. ṷet-, år, gr. ἒτος (jfr VÄDUR). — fjol o. fjor ha båda utvecklats ur fjord(h), det förra i mellan- o. nordsv. dial. gm övergång av rd(h) till (urspr. kakuminalt, s. k. tjockt) l (jfr (HIN) HÅLE, VULEN, VÅLNAD m. fl.), det senare i sydsv. dial. gm bortfall av d(h) efter r ss. i dan. — Prep. i har (liksom vid i går) tillagts efter mönstret av närstående uttr., ss. i dag, i morgon, i sommar o. d.]
— jfr FÖRRFJOL.
numera bl. i förb. i fjol resp. fjor, förr äv. ensamt: (under) förra året, (under) sistlidna år. I fjol våras. I fjol i december. Han har varit sjuk sedan i fjol. Gamla löv från i fjol. GR 2: 30 (1525). I fiord winter. Därs. 8: 266 (1533). (Han) haf(wer) inted warit hosz sacramentet sedhan fiord om Påscha. ÄARäfst 6 (1596). Alt förandras vnder Sool, / Eij är i åhr, som war i fiool. Girs Edelh. E 4 b (1627). Mins du i fjol just denna dagen? / Gud sig förbarme, den var slem! Wennerberg 2: 128 (c. 1848, 1882). Rågskörden var i fjor omkring 500 millioner hektoliter. PT 1899, nr 200, s. 3. — särsk. i det bildl. uttr. (tala icke om l. vad tjänar det till att tala om o. d.) den snö som föll i fjol o. d., dvs. gamla saker, förgångna händelser, utagerade mellanhavanden o. d. (som man gör klokast i att låta falla i glömska). Seent tala om dhen Snöön som i fiool föll. Grubb 646 (1665). Tal ej om Snö, som föll i fjor. Dalin Vitt. 5: 428 (c. 1753). Kära mor! hvad är det värdt, att tala om den snön, som föll i fjol? Böttiger 3: 39 (1843, 1858).
Ssgr: FJOL- resp. FJOR-FRUKT. (†) fjolårsfrukt. Lind 1: 707 (1749). —
-GAMMAL. från fjolåret. Fjolgamla ungar (t. ex. av änder). Fjolgamla föl, kalvar. Fjolgamla löv. GR 7: 178 (1530). Fiolgamalt (vin) är thet bäste. Schroderus Comenius 441 (1639). Bröd som verkade fjolgammalt. Östergren (1920). särsk. (föga br.) bildl., i uttr. fjolgammal snö; jfr FJOL slutet. Jag trodde, att Anjalasaken vore fjolgammal snö. Topelius Vint. II. 1: 412 (1856, 1881). —
-KALV. i sht landt. fjolårskalv. ÅgerupArk. 1713. —
-LAMM. i sht landt. fjolårslamm. Brauner Bosk. 15 (1756). —
-ÅR. nästan bl. i sg. best.: förra året, sistlidna år. Under fjolåret. Fjolårets skörd. Fjolårets val till andra kammaren. Vtlagorna för fioråret. VRP 1655, s. 952.
Ssgr: fjolårs- resp. fjorårs-blad. från fjolåret kvarsittande blad å träd l. buske. Rosenius Naturst. 87 (1897).
-frukt.
-gren. i sht bot. under fjolåret utvuxen gren. BotN 1880, s. 189.
-gris. BoupptVäxiö 1807.
-kalv. Lönnberg Ren. 114 (1909).
-lamm.
-löv. från fjolåret kvarliggande löv. Rosenius Naturst. 2 (1897).
-skott. i sht bot. jfr -gren. Linné Öl. 63 (1745).
Avledn.: fjol- resp. fjorårig, adj. (mindre br.) från fjolåret; fjolårs-; fjolgammal. Hahnsson (1888). Nilsson FolklFest. 86 (1915).
Avledn.: FJOLIG, adj. (fiool- 1662) (i Finl.) som inträffade (osv.) i fjol; fjolgammal, från fjolåret; förra årets. Murenius AV 513 (1662). Min fjoliga födelsedag. Lagus Pojk. 52 (cit. fr. 1829). (Den) fjoliga årgången av Dagens Press. Bergroth FinlSv. 86 (1917).

 

Spalt F 659 band 8, 1924

Webbansvarig