Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FJÄRKA, v. -ade; o. FJÄRKAS, v. dep. -ades.
Ordformer
(fierk- (fierck-) 1640—1700. fiärk- (fiärck-) 1646— c. 1715)
Etymologi
[fsv. fiärka, avlägsna, fiärkas, avlägsna sig, sv. dial. fjärka, frukta, tveka, fjärkas, sky (ngt), vägra; avledn. av FJÄR, adv.]
(†)
1) tr.: avlägsna, fjärma. Hiärne 1Hdskr. 28 (c. 1715).
2) dep.: visa fruktan (för ngt), sky, söka undfly (ngt); draga sig undan, göra undanflykter, vägra (att göra ngt). Linc. Gggg 4 b (1640). At wij så rädhas och fiärkas för döden. SNicolai Beningen B 4 b (1646). Tå hon .. förr än Acten begyntes fiärkades, men effterlydde sedermehra Troolofningen. VDAkt. 1690, nr 43. VDR 1700, verif. 51.

 

Spalt F 710 band 8, 1924

Webbansvarig