Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLASA fla3sa2, v.2
Ordformer
(flassa 1694)
Etymologi
[sv. dial. flasa, handla obetänksamt l. oskickligt (Ångermanl., Hälsingl., Västergötl.), brinna, blossa (Hälsingl., Dalarna, Kalmar län); jfr d. dial. flase, nor. dial. flasa, uppföra sig oskickligt, nyisl. flasa, vara obetänksam; jfr äv. nt. flaschen, brinna klart, eng. flash, lysa, blixtra; möjl. av samma stam som FLAS, sbst.1 (se Torp)]
1) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) visa sig yster o. uppsluppen, rasa, ”flamsa”. Påicken språngh vth flasade och loo. VDAkt. 1679, nr 333. Lundell (1893).
2) (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) brinna häftigt, blossa. Högberg Vred. 1: 43 (1906).
Särsk. förb.: FLASA AV10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) till 2: brinna upp. Hela stan flasar af på eviga rappet! Högberg Vred. 3: 250 (1906). —
FLASA ÅSTAD. (†) till 1: handla obetänksamt, rusa i väg. Murenius AV 465 (1660).
Ssgr (till 1, †): FLAS-DAG. dag som tillbringas under skämt o. lek. Tessin Bref 1: 257 (1753). —
-LEK. yster lek. Törnewall E 5 b (1694).
Avledn. (till 1): FLAS, sbst.2, n. [sv. dial. flas; jfr nor. dial. flas, lättsinnigt uppträdande l. tal, nyisl. flas, framfusighet, obetänksamhet] (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) uppsluppet skämt, ras, ”flams”. Sky vngdoms flaas. Lindschöld Gen. D 4 a (1669). (Kättjans) grofwa flas och löje / Ungdoms ögnen täckes wäl. Rydelius Vitt. 82 (1705). Dalin (1851; med hänv. till ras; betecknat ss. ”pop.”). jfr ÄLSKOGS-FLAS. —
FLASIG, adj.2, förr äv. FLASOT, adj. (-ig 1749 osv. -og 1684—1742. -ug 1684—1721. -ot(t) 1639—1769) (numera bl. starkt bygdemålsfärgat) uppsluppen, yr; lättsinnig. Schroderus Comenius 831 (1639). Alla nöjen, som en oförståndig och flasig verld har at frambjuda. Norberg Dygd. 36 (1776). Dalin (1851; med hänv. till rasig).

 

Spalt F 768 band 8, 1924

Webbansvarig