| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FODRA fω3dra2, v.1 -ade. vbalsbst. -AN (†, HTSkån. 2: 377 (i handl. fr. 1759)), -ANDE, -ING (se d. o.).
1) giva (djur) foder; äv. (skämts.) med avs. på människor: ”utfodra”. At han skulle fodhra sin åszna. 1Mos. 42: 27 (Bib. 1541). Oxarne fodrades med hackelse och påströdt mjöl. Adlerbeth ÅmVetA 1796, s. 28. Korna fodrades rikligen och väl. QLm. I. 3: 40 (1833). Jag ä’ väntad på .. Restauranten, där vi fodras. Wahlenberg Valspr. 25 (1892). — jfr GRÖN-, HALV-, INNE-, STALL-, SVÄLT-, UT-, VÄL-, ÖVER-FODRA m. fl.
2) (numera föga br.) om boskap, refl.: föda sig; äta; förr äv. intr.: äta. (Lat.) Pascor, .. (sv.) Äta, fodra sigh. Linc. Fff 3 a (1640). Ökerna må hafva tid til at fodra innan de efter middagen brukas til hökiörslen. Serenius EngÅkerm. 85 (1727). Ryktet spridde sig, att landet var godt, att boskapen kunde fodra sig sjelf om vintern. Geijer II. 1: 145 (1825).
3) (föga br.) landt. med avs. på fodermedel: utdela till foder, använda till foder. Om vintern få de (dvs. korna) .. hö .., hvilket fodras oskuret och utan halm. QLm. I. 3: 42 (1833). Om hönsen ej värpa, fodrar man mera korn än hafre. GHT 1897, nr 27 B, s. 2. — jfr UPP-, UT-FODRA.
1) (numera föga br.) till 1: gm (riklig) utfodring bringa (ett djur) i godt hull. (Erik Dalkarl uppmanas) att han fodrer väl up the utgärdes häster, ther äre vid slottett, så att the äre väl tilpasz, när man them täden fordrer. GR 26: 500 (1556). Nyblom Hum. 272 (1874).
2) landt. till 3: göra slut på (foder) gm att använda det till utfodring (av djur). Fodra upp grönskörden. Juhlin-Dannfelt 121 (1886). —
FODRA UT 10 4. (mindre br.) = FODRA, v.1 1. Hästar och kreatur ansas och fodras ut till natten. Lundegård Prins. 48 (1889). jfr UTFODRA.
Spalt F 1027 band 8, 1925