| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FRODA frω3da2, v. -ade; o. FRODAS frω3–das2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE (föga br., GHT 1895, nr 242, s. 4), -NING (†, Adlerbeth Buc. 93 (1807)); jfr FRODNAD.
1) utveckla stor växtkraft, växa (yppigt o. snabbt); om människa l. djur stundom: lägga på hullet; äv. bildl.: florera, blomstra.
a) (numera knappast br.) refl. Posten 1769, s. 468. O, min mage, froda dig i fröjd! / När du hvälft dig till en gifven höjd, / Gör du mig till prost uti kontraktet. Wallin Vitt. 1: 394 (c. 1805). Bremer GVerld. 3: 191 (1861). Östergren (1922; angivet ss. ”sälls.”).
b) dep. Kring de rättrådigas grafvar frodas alla träd. Lidner 1: 346 (1783). Christi rikes sak lider mehn af den uppenbara ondskan som lefver och frodas i verlden. Thomander 1: 252 (1862). Månsson Rättf. 1: 31 (1916).
2) (†) tr.: bringa (ngt) att växa (yppigt). (Lat.) Vegetator .. (sv.) Som upfriskar, frodar, gör växande. Ekblad 422 (1764). Med blottadt hufvud, gaf han ära / Den magt som skickat så och skära / Och frodar brödet i vår mull. Bellman SkrNS 1: 283 (1787).
Spalt F 1563 band 8, 1926