| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FROSSA fros3a2, v. -ade. vbalsbst. -AN (†, PErici Musæus 5: 206 b (1582), Wexionius Sinn. 3: B 3 a (1684)), -ANDE, -NING (†, Rom. 13: 13 (NT 1526), JGOxenstierna 4: 327 (1815)); -ARE (se under avledn.), -ERSKA (numera bl. tillf., Linc. (1640; under estrix), Lind (1749; under pampe)); jfr FROSSERI (se under avledn.), FRÅS.
1) (numera knappast br. utom ngn gg i Finl.) tr.: lidelsefullt hängiva sig åt förtärande av (ngt); förr äv.: glupskt sluka l. förtära (ngt). (Sv.) Fråssa (lat.) Vorare. Helsingius (1587). The ogudachtige .. vthswetta .. (i helvetet) thet the i wellustenne här fråssat och indruckit haffua. PJGothus Savonarola SyndSp. I 2 a (1593). (Vargen) rijfwer och fråssar .. alt hwadh som förekommer. IErici Colerus 1: 15 (c. 1645). Frossa desert. Tavaststjerna Morgonbris 119 (1884). — särsk. bildl., = 2 b β. Med ögonens på Hedvig fästade sugrör frossade Ingeborg hämdens vällust. Crusenstolpe Tess. 2: 58 (1847). Runeberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 147.
2) intr.: äta (o. dricka) glupskt l. omåttligt; lidelsefullt hängiva sig åt ätande (o. drickande); kalasa l. festa (på ngt); leva kräsligt. Lät oss ärligha wandra så som om daghen, icke vthi fråszning och dryckenskap. Rom. 13: 13 (NT 1526). Högdragenhet blef (på drottning Kristinas tid) den unga Adelens känneteken; supa och frossa var redan inkommit ifrån det trettie åra kriget. HSH 9: 100 (c. 1740). Alla tre skulle .. få till döddagar frossa i kungligt öfverflöd. Lysander Äfv. 14 (1872). (Vi) fråssade på sjudande te, konserver och fårkött. SD(L) 1894, nr 135, s. 6. — särsk.
a) (föga br.) i uttr. en frossande levnad, ett liv i frosseri. Han öfverlemnade sig .. åt en frossande lefnad. Strinnholm Hist. 1: 468 (1834).
b) bildl.
α) i fråga om förstörelse l. härjning. Lågan är hungrig och frossar. Tegnér (WB) 5: 101 (1825). För att undanrödja urskogen, tillgriper man det våldsammaste medlet, elden, som vildt frossar i de gamle murkna stammarne. Fries BotUtfl. 2: 67 (1852). Skall då svärdet få oavlåtligen frossa? 2Sam. 2: 26 (Bib. 1917). — särsk. (†) ss. vbalsbst. frossan i konkretare anv.: glupskhet. Så är då intet som moot Tijdzens Fråssan duurar (dvs. håller sig). Wexionius Sinn. 3: B 3 a (1684).
β) med njutning l. passion försjunka l. uppgå (i ngt), vara omåttlig (i ngt); vanl. i förb. med av prep. (numera särsk. prep. på l. i, stundom av, förr ngn gg med) inledd bestämning angivande det varav man njuter l. vari man försjunker osv. En sjukdom, hvars symptomer äro att frossa i formaliteter utan att tänka på verkligheten. MoB 7: 145 (1810). Bremer Hem. 1: 360 (1839). Ordenssällskapet Avazu och Wallasis (firade) sina minnesfester på hjeltens dödsdag och frossade på Rysshat. Lysander Föredr. 53 (1855). Ett vällustigt frossande i en öfversvinnelig känslosalighet. Ljunggren SVH 2: 495 (1877). Quiding Hvidehus 14 (1899). Nyromantikens store föregångare i Frankrike, Berlioz, frossade i Hoffmannsvärmeri. Norlind AMusH 603 (1921).
FROSSA I SIG. (†) frossande sluka (ngt). Tigh bör icke liffua som itt swin, som legger sigh så nedher j hoon, lijka som thet altsammans allena j sigh fråssa wille. LPetri 1Post. H 8 a (1555). —
FROSSA UPP10 4 l. OPP4. (numera föga br.) frossande äta upp (ngt); gm frosseri göra slut på (ngt). Det de intet äta och fråssa up, det vräka de för hundarna. Stagnell JHjernlös 18 (1756). Hoppe (1892). jfr UPPFROSSA.
B (†): FROSSE-TID. Så länge (silkes-)matkarnes fråssetid om sommaren påstår. SvMerc. IV. 2: 415 (1758).
FROSSARE, m.||ig., om djur m.||ig. l. r. [fsv. frazare]
1) (knappast br. utom ngn gg i Finl.) till 1. Ollonens frossare (dvs. svinen). Cygnæus 9: 237 (1867).
Ssg: frossar-, äv. frossare-leverne. (tillf.) frossares liv, liv i frosseri. Weestu hwad ändan han är? huru Frossare lefwerne lyktas? Stiernhielm Herc. 353 (1658, 1668). —
FROSSERI, n. (-ij 1526—1745. -ije 1544)
1) i eg. anv.: omåttligt ätande, frossande; kalasande. OPetri MenFall G 7 b (1526). Offwerflödigt frosserije och swalg. GR 16: 381 (1544). Djuren .. hängåfvo sig .. åt ett njutningsfullt fråsseri på det feta gräset å åkerrenarna. Hedenstierna Jönsson 10 (1894).
2) bildl.; jfr FROSSA, v. 1 slutet, 2 b β. Det historiska frosseri på gamla minnen, som vid våra universiteter .. sedan några och tjugo år hört till ordningen för dagen. SKN 1841, s. 4. Blanck GeijerGötDiktn. 210 (1918). jfr KÄNSLO-FROSSERI m. fl. —
FROSSIG, adj. [jfr ä. d. fraadsig, mnt. vrātzich, vrasich, ä. t. frässig] (†) glupsk. Effter Swijn är ett frossigt Creatur (osv.). IErici Colerus 2: 204 (c. 1645). Barn, som diat en Ulf, får Ulfvens fråssiga kynne. Nicander GSann. 131 (1767).
Spalt F 1579 band 8, 1926