| Publicerad 1926 | Lämna synpunkter |
FÄLLA fäl3a2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
1) fångstredskap för djur, i allm. bestående av en låda l. dyl. i vilken djuret inlockas med ngt lockbete vid vars berörande en uppgillrad fallucka l. dyl. faller ned l. slår igen, varigenom djuret innestänges l. fångas l. dödas; tidigast trol. likbetydande med: fallstock (jfr sprprovet från Erici nedan); nu ofta mera obestämt, innefattande äv. t. ex. saxar; ofta i jämförelser. Sätta ut fällor för råttorna. The låge altidh på Norby hus, / Som vthi en fälle ligger en Mus. Hund E14 264 (1605). Allestädes i Lapmarken på små Byvägar sättias om hösten fällor för tiädrar. Linné Skr. 5: 70 (1732). Den en gång varit i fällan, går icke dit igen. Rhodin Ordspr. 25 (1807); jfr 2 b. Ekman NorrlJakt 4 (1910). — [häntydande på ordets urspr. bet.] (†) med prep. under. Foglanar komma flyghandes .. och fastna j snarena eller vnder fellona. PErici Musæus 1: 14 b (1582). — jfr BJÖRN-, FISK-, FLUG-, JÄRV-, MULLVADS-, MUS-, MÅRD-, MÖSS-, RÅTT-, STOCK-, STÅLTRÅDS-, VATTEN-FÄLLA m. fl.
2) oeg. l. mer l. mindre bildl.
a) om rum för uppsamlande av ngt. Genom att passera denna ”fälla” befrias ångan från stänk. TT 1898, Allm. s. 123. — jfr ÅNG-FÄLLA.
b) bildl.: försåtlig inrättning, försåt, snara. Lägga ut fällor för de enfaldiga, för de godtrogna. Råka i, falla i fällan, locka någon i fällan. Han gick i fällan. Nu sitter han i (nu har jag honom i) fällan. Översättningsprovet hade många fällor, det fanns många ställen som lätt kunde föranleda misstag. PJGothus Savonarola SyndSp. F 8 b (1593). De Danske .. trodde sig hafva .. (Bassewitz) i fällan. Nordberg C12 2: 152 (1740). Han .. lät fånga sig i äktenskapets fälla. Ramsay Barnaår 3: 63 (1904).
Spalt F 2055 band 9, 1926