Publicerad 1926   Lämna synpunkter
FÄSSING fäs3iŋ2, sbst.1, r. l. m. (f. Lind (1749)); best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(fässing (fess-) 1587 osv. fessäng (fäss-) 1749—1833. fästing 1772—1851)
Etymologi
[sv. dial. fässing, f., samhörigt med FÄSS, sbst.2]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) med halm l. hö stoppad säck använd ss. bolster. Helsingius K 3 b (1587). Liggia på golfwet om nätterna uppå een fässing. VRP 1681, s. 48. Östergren (1923). — jfr HALM-FÄSSING.

 

Spalt F 2187 band 9, 1926

Webbansvarig