| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖREKOMMA fö3re~kom2a l. fœ3-, v.1 -kommer, -kom, -kommit, -kommen; se för öv. KOMMA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Tiderus GrLat. 35 (1626), JernkA 1828, Bih. s. 27), -KOMST (se under avledn.).
I. till FÖRE- I 1.
1) komma inför (ngn); komma fram till (ngn).
a) (†) om person: avsiktligt komma inför (ngn), komma l. gå (fram) till (ngn), infinna sig l. inställa sig hos (ngn), besöka (ngn l. ngt); äv. utan personobj.; stundom med adverbial: infinna sig l. inställa sig (ngnstädes), inkomma, framkomma. Forekomma eller beszökia theris haffner eller Strömer. GR 9: 264 (1534). M. Laur. Kemp(ius) förekom i consistorio och begärade dimission ifrån scholan. ConsEcclAboP 92 (1657). Tvenne ogiffte Personer .. förekommo Rätten. VDAkt. 1680, nr 252. TörngrenMål. 104 (1801). — särsk. i uttr. förekomma (ngn) med (ngt), komma fram till (ngn) med (ngt, t. ex. en skrivelse, en bön o. d.); meddela (ngn en varning o. d.); äv. utan indirekt personobj.: framkomma l. inkomma med (ngt). Altså är min ödmiukaste begiäran Eders Faderlige Högwyrdighet .. täcktes .. dem stridigom med rätvis åthvarning förekomma. VDAkt. 1731, nr 469. Hvilket .. af denna olyckeliga Hustrun, som med förnyade klagomål förekommit, .. bevisadt är. Därs. 1785, nr 413. Därs. 1790, nr 398.
b) (†; se dock γ) om person l. sak: händelsevis råka komma inför (ngn); komma i (ngns) väg, komma inom räckhåll för (ngn); komma i händerna på (ngn); möta (ngn); påträffas av (ngn). Alt thet tigh förekommer at göra thet gör frijligha. Pred. 9: 10 (Bib. 1541). Hwilken som icke hade Wapn, han togh Stakar, Stenar och hwad som hälst honom förekom. Rålamb Resa 60 (1658, 1679). Jag har varit såsom de floder, hvilka .. förkrossa alt hvad dem förekommer. Mörk Th. 3: 323 (1758). De enda verktyg, som förekommit mig af denna form, ha påtagligt varit jordhackor. Nilsson Ur. I. 1: 44 (1839). — särsk.
α) utan utsatt indirekt (person)obj.; stundom svårt att skilja från 7. GR 22: 215 (1551). (Karl XII) gick .. öfver alt omkring .. och talte med hvem som förekom. HSH 1: 178 (c. 1720). Soldaterna fingo tilstånd at på den sidan om strömmen härja alt hvad som förekom. Loenbom Stenbock 1: 25 (1757). (Linné var) frikostig .. när en usel moder med sit lilla barn förekom. Bäck ÅmVetA 1778, s. 78.
β) om skrivelse, underrättelse, nyhet, klagomål o. d.: komma fram till (ngn), nå; komma till (ngns) kännedom; komma (ngn) till handa; äv. opers.; äv. med prep. för. Hwar och en .. then thetta wårt Breff förekommer. GR 1: 18 (1521). Migh är förekommit .. om idher .., ath ibland idher är någhra trättor. 1Kor. 1: 11 (NT 1526). Huar någott slicht förtall .. för .. eder .. förekomma motte. GR 17: 620 (1545). För allom dem, som detta förekommer och läsande varder. BoupptVäxiö 1811 (1799).
γ) (numera knappast br.) om tanke, föreställning o. d.: komma för (ngn), falla (ngn) in; äv. opers.; äv. abs. Under sömnlösa nätter förekomma gemenligen hvarjehanda tankar. Tessin Bref 1: 1 (1751). (Jag) vil .. endast nämna et eller annat, som det mig under skrifningen förekommer. Posten 1769, s. 721. Amalia var så glad, att ingen redig tanka förekom henne. Knorring Cous. 1: 27 (1834). — jfr (†): Hvar med .. (han) aldeless förgiäter boken och såledess måste predijka hvad som munnen bäst förekomma kan. VDAkt. 1678, nr 280.
c) (†) komma fram (till ngn l. till en plats), anlända. Lagandis thet saa att samma kostgierd måtte mett thet Fursta före komma jn til Landzkrone til wor tro Man. GR 10: 284 (1535).
d) (†) oeg., i fråga om framträdande i drömmen. Petreius Beskr. 2: 25 (1614). Tå .. iagh om Natten hade lagt migh til hwijla, förekommo migh vthi Sömnen the helige Apostlar, Petrus och Paulus. Schroderus Os. 1: 275 (1635). Han förekom mig i en dröm. Nordforss (1805). Lindfors (1815).
2) [jfr motsv. anv. av fr. prévenir] (†) komma till (ngn) med en underrättelse l. ett meddelande (om ngt); underrätta (ngn om ngt), meddela (ngn ngt); lämna (besked om ngt); äv.: uppmana (ngn att göra ngt); äv. utan indirekt personobj.; ofta med anslutning till FÖRE- I 7, med bibegrepp av att underrättelsen osv. lämnas på förhand: varsko. Förhöre .. vm han wijdere beskeed och rättilse ther vm wiste förekomme lathe. GR 17: 203 (1545). Det tächtes Högwördige Fadren genom sin krafftgiällande skrifwelse förekomma .. den lofl. Magistraten att dhe tillhålla församblingen .. icke wara så försummeliga. VDAkt. 1697, nr 95. En min Vän här i Paris har skrifvit til en Hr de Voltaires .. förtrogne Vän, och bedt honom förekomma Hr de Voltaire at jag äfven icke må gå mistom at se honom. Björnståhl Resa 1: 107 (1770). Tillåter Ers Maj:t, at jag förekommer Grefvarne Wetterstedt och Lagerbjelke om Herr Petrés oanständiga trotsighet? Crusenstolpe CJ III. 2: 313 (1846). Dens. Ställn. 1864, aug. s. 16.
3) (†) i uttr. förekomma (ngn) med vänlighet, lydnad o. d., bemöta (ngn) med, bevisa (ngn) vänlighet osv. VDAkt. 1680, nr 280. Aldenstund hon all sin tijd förekommet .. sine Föräldrer med all barnslig lydn och vyrdnad. Därs. 1709, nr 93.
4) [pregnant anv. av 3] vara l. visa sig vänlig mot (ngn), vara förekommande mot (ngn); numera bl. i p. pr. i adjektivisk anv. (se FÖREKOMMANDE under avledn.). Antiquarien vid St. Genevieve .. är mycket olik Bibliothecarien Hr Abbé Mercier, som förekommer alle främmande. Björnståhl Resa 1: 76 (1770).
5) te sig för (ngn på visst sätt), synas, tyckas, förefalla (se FÖREFALLA, v.1 3); ofta opers.; numera nästan bl. i förb. med indirekt (person)-obj. Saken förekommer mig misstänkt. Dhe .. (gjorde) relation att honom fremmande förekom, att Her Rynning så haffver affslagit honom audiencen. RP 3: 205 (1633). Hvarie Minut förekom henne så lång som en Tima. Lagerström Bunyan 2: 31 (1727). Det förekom henne, att hon .. stulit sig till friheter .., hvartill hon ingen rätt hade. Almqvist DrJ 444 (1834). Det förekom honom nu, som grepes hans själ af en underbar makt. Lönnberg Syrend. 187 (1888). Stugan förekom vid inträdet skum. Rydberg Vap. 39 (1891).
6) om förslag, fråga, ärende, rättegångssak o. d.: föreligga (till behandling o. d.), vara på dagordningen; behandlas. RA 1: 471 (1546). Sedan förordnar Biskopen .. Officiarios, til nästa Prästemöte ..; gifwandes allom tilkänna, hwad som thernäst skal förekomma. Kyrkol. 25: 9 (1686) InstrBibelkom. 1773, § 10. Två dagar efter ministärförändringen förekom den kungliga propositionen .. till afgörande i kamrarna. De Geer Minn. 2: 187 (1892). — särsk. (†) med indirekt personobj.: förekomma till behandling inför (ngn). Huar så hende at kemmenerane i theris rättgångh någor saker förekomma. GR 6: 241 (1529). Rådstugurätten hafwer låtet sig förekomma dhen .. dijt remitterade saken. VRP 1710, s. 301.
7) komma till synes, visa sig, yppa sig, möta; påträffas, anträffas; finnas, förefinnas; användas, brukas; jfr FÖREFALLA, v.1 4. Alla i ett landthem förekommande göromål. På (äv. av) förekommen (stundom äv. förekommande) anledning. Med hänsyn till förekommande omständigheter. Menniskian moste .. göra thet först som först förekommer. FörsprBib. a 4 a (1541). LPetri 2Post. 294 b (1555). Smärre fel, som på hvar sida förekomma. Leopold 5: 283 (c. 1804). Kolsyrad kalk förekommer i naturen ymnigare än något annat salt. Berzelius Kemi 1: 463 (1808). På födelsedagar bestods ett glas vin; öl förekom endast om julen. De Geer Minn. 1: 7 (1892). — särsk.
a) (föga br.) ss. vbalsbst. -ande, förekomst (se d. o. 1). Brunkolens strödda och fragmentariska förekommande. Hisinger Ant. 6: 101 (1837). Cavallin (1875).
b) (i sht skämts.) om person: visa sig, uppträda. Han förekommer ofta i damsällskap. Mången fann den ”himmelska” Jenny, då hon förekom utom scenens bräder, till och med i allmänhet för mycket klok. Sturzen-Becker 1: 203 (1861).
8) om handling, tilldragelse o. d.: hända, ske, inträffa; äga rum; förrättas; äv. opers.
a) (numera knappast br.) med indirekt (person)objekt. OPetri MenFall B 4 b (1526). Alt thet tigh förekommer i tino hwse, thet är alt samman gåt och sköönt, och är tigh ganska kärkommit och liwfft. PJGothus Savonarola SyndSp. D 4 a (1593). Sådane händelser förekommo mig aldrig under mine tryårige resor. VetAH 1820, s. 62.
b) utan indirekt personobj. Hvem hade trodt at partievoteringar skulle kunna förekomma på en Söndag? HSH 16: 272 (1769). Under de sista tjugu åren .. har något uppenbart trots af folkhop emot ordningsmakten icke förekommit. De Geer Minn. 2: 91 (1892). Det förekommer .. att .. (primitiva folk) bestämma årets längd genom observation av stjärnorna. Nilsson FestdVard. 200 (1925).
9) (†) refl.: förkovra sig; ”komma sig”; bli bättre, tillfriskna. GR 11: 430 (1537). Wore önskeligitt .. att .. Städerne motte populeras och sigh förekomma vthj Handell och wandell. RARP 2: 208 (1636). The ther vthan Medicorum rådh aff siukdomar sigh förekomma. Palmcron SundhSp. 254 (1642). Leinberg Skolv. 1: 221 (1730). — särsk. i p. pf. sig förekommen.
a) som tillfrisknat, som ”kommit sig”. Twänne .. (svårt sårade) doch någorlunda igen, sig förekomne .. Officerare. BerGemäuertHoff 1705, s. 4 a.
b) som förkovrat sig (i studier o. d.), försigkommen. Wallius KPedersson B 2 a (1622). Ganska sällan får (man) någon pilt ifrån Pædagogierne, som är sig bättre förekommen, än de som ifrån landet inkomma. Leinberg Skolv. 1: 219 (1730). jfr: När .. (Martin Luther) någhot lithet war förekommen i åldren och Lärdomen. L. Paulinus Gothus Arch. 52 (1630).
II. till FÖRE- I 7.
1) (†) komma före (ngn); äv. utan indirekt personobj.: komma före l. förut, komma i förväg l. på förhand. Hon är förekommen at smöria min lekamen til begraffning. Mark. 14: 8 (Bib. 1541; NT 1526: föreåt kommen). Thet drager sigh stundom så til, at then Seene (Sincksamme,) förekommer then Snälle. Schroderus Comenius 809 (1639). (Arminius hade) på genvägar och med ilmarsch .. förekommit den med packor och vapen belastade hären. Kolmodin TacAnn. 1: 81 (1833). — särsk. bildl.: överträffa (ngn i ngt). Förekomma nogon i höflighet. Serenius (1741). Cavallin (1875).
2) göra ngt före (ngn), gå (ngn l. ngt) i förväg, göra ngt, innan (en annan) hinner göra det, o. därmed onödiggöra (l. förhindra) dennes ingripande; stundom äv.: föregripa (ngt), antecipera; äv. med avs. på invändning o. d.: på förhand bemöta. Han tänkte begära ordet, men blev förekommen av en annan talare. Nicanor sågh, at Maccabeus honom klokeligha förekommet hadhe. 2Mack. 14: 31 (Bib. 1541). Bättre förekomma, än förekommas. Grubb 68 (1665). (De hava) förekommit .. den domsrättighet, som en aflägsnare framtid sig eljest kunnat tillegna. Gustaf III 1: 1 (1771). Förekomma ngns inkast. Cavallin (1875).
3) (numera företrädesvis i högre stil) med avs. på önskan, bön, äv. befallning o. d.: redan i förväg l. på förhand uppfylla. Tessin Bref 1: 61 (1751). Lyssnande till hans råd förekom hon hans önskningar. Franzén Minnest. 3: 676 (1844). Jag är glad att hafva förekommit edra befallningar. Forssell i 3SAH 3: 300 (1888).
4) teol. om Gud l. Guds nåd o. d.: komma till (ngn) l. till (ngns) hjälp, innan han hunnit bedja därom; numera nästan bl. (i den äldre dogmatiken) i uttr. (Guds) förekommande nåd l. kärlek o. d. PJGothus Savonarola SyndSp. A 3 a (1593). Swedberg Ps. 1694, Ev. o. ep. s. 130. Guds förekommande med sina gåfvor innan menniskan kan säga hvarken ja eller nej till dem. Thomander Pred. 1: 131 (1849). Den förekommande och förberedande nåden. Björling Dogm. II. 4: 23 (1877). Aulén Tron 116, 294 (1923).
5) (i sht i skriftspr.) (gm på förhand vidtagna åtgärder) förhindra (ngt), förebygga, avstyra; jfr FÖRE- I 3. GR 1: 18 (1521). Thet (är) nyttogt, at man weet huru örligh och krijgh kan förtaghet och förekomit warda. OPetri Kr. 2 (c. 1540). Förekomma ett missförstånd. Ödmann AnvSkrift. 39 (1822). Statskonsten består mera uti att förekomma ett ondt, än att bota det. Agardh BlSkr. 1: 351 (1836). — särsk.
a) (i skriftspr.) i uttr. till förekommande av ngt l. (av) att ngt sker l. skall ske, för att förhindra l. förebygga ngt, för att ngt skall förhindras osv. Till förekommande av missförstånd. 2RARP 4: 215 (1726). Konungen .. gaf företräde på aflägsna ställen til förekommande af trängsel. Ödmann MPark 52 (1800). — jfr uttr. till förekommande av all säkerhet, användt skämtsamt i bet.: för säkerhets skull o. d. Kræmer Span. 174 (1860).
b) (†) med att-sats (l. inf. med att) med pleonastisk negation. Man moste granneligen förekomma, at icke the högre Ståndz Kyrkietienarna förwandla sitt Anseende vthi Tyrannij. Schroderus Os. 1: 408 (1635). Staden (Riga) ville förekomma, att ej genom sitt förhållande ådraga Tyska folket i Polen .. någon skamfläck. Hallenberg Hist. 4: 971 (1794). Agardh ThSkr. 1: 120 (1843, 1855).
c) (†) i uttr. förekomma ngn ngt, (gm på förhand vidtagna åtgärder) hindra ngn från ngt. Rectores Gymnasij Wex: förmedelst sina ijdkesamma .. recommendationer för diäknarna till Pastores ibidem haffua migh den samma (dvs. sockengången) förekommit och ifråntagitt. VDAkt. 1664, nr 179.
d) (†) i utvidgad anv., med avs. på ngt fel o. d. som redan förefinnes: avhjälpa. Schroderus Sleid. 138 (1610). De oordningar, hvaröfver man klagat, voro redan förekomne. Schröderheim Ant. 245 (1789). För att .. förekomma .. bristen på goda läroböcker, lät Rudbeck anlägga ett .. tryckeri. Fryxell Ber. 8: 162 (1838).
6) [jfr motsv. anv. av fr. prévenir] (†) på förhand komma (ngn) att hysa en viss åsikt (om ngn l. ngt); särsk. i p. pf.: på förhand intagen av en viss åsikt (om ngn l. ngt). Han tycktes vara förekommen till min fördel. LHammarsköld (1808) hos Hjärne DagDrabbn. 279. — särsk. pregnant: på förhand komma (ngn) att vara fientligt stämd (mot ngn l. ngt); särsk. i p. pf.: (på förhand) fientligt stämd (mot ngn l. ngt); intagen av fördom (mot ngn). Björnståhl Resa 2: 151 (1773). Min maka har förekommit ert sinne emot mig; min oskuld är af er misstänkt. Gustaf III 3: 115 (1789). Man måste .. vara särdeles förekommen mot predikantens person och verksamhet, för att i denna predikan kunna vädra något kätteri. BL 13: 34 (1846).
FÖREKOMST, r. l. f.
1) till I 7 o. 8: förhållandet att ngt förekommer; förefintlighet; äv. (i fackspr.) konkret, om det som förefinnes ngnstädes; äv.: fynd, fyndighet. Sjukdomens förekomst. Hygiea 1858, s. 217. Från det närstående slägtet Calidris skiljas .. (strandviporna) genom förekomsten af baktå. NF 16: 721 (1892). Brytvärda förekomster af ren apatit. VL 1893, nr 48, s. 3. jfr APATIT-, BLAD-, BOK-, GRAFIT-, GULD-, KIS-, KOL-, MALM-, VED-, VÄXT-FÖREKOMST m. fl.
-plats,
-ställe,
-sätt.
Spalt F 2549 band 9, 1927