| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
2) låta ngt förkomma, göra av med, förskingra. (De) som hans (egendom) vtan wår willie och befalning forekomit eller forskringat haffua. GR 11: 256 (1537). Som jag nu .. låtit laga alt gewähr ock wärjor som sönder woro, skola officerarne .. om något förekommes el:r söndergåår (det) hoos mig angifwa. KKD 10: 344 (1703). —
1) = FÖRKUNNA 1. Hwilke handlinger wij haffwe .. befalett her Eric att hann ider Förekunne .. skall. GR 10: 264 (1535).
(I 7) -KÖP. (†) = FÖR-KÖP 1. Schroderus Os. 1: 835 (1635). Må ey heller någor Handtvärckare göra sinom Ämbetz-broder föreköp, och biuda mehr för de vahror, som til hans handtvärck lända, än hans Ämbetz-broder det betingat. Arnell Stadsl. 475 (1730). bildl., i uttr. göra (ngn) föreköp, gå (ngn) i förväg, gå förbi (ngn), överträffa (ngn). (I skolan strävade jag efter) at icke någor motte kunna giöra mig föreköp och kunna något stycke better än jag. Rhyzelius Ant. 9 (c. 1750). —
(I 1) -LAG, n. (†) invändning, hinder. Schroderus Ratich. B 6 b (1614). Man .. skulle (icke) achta the Hinder och Förelagh, som the Romerske Påfwar pläga berörde Möten til hinders inwända. Schroderus Os. III. 2: 96 (1635). —
(I 1) -LAGA, f. (†) förevändning. RP 8: 224 (1640). Murenius AV 89 (1642). (År 1666) Föllo Frantzoserne medh en stoor macht in vthi Flandern, och brukade til förelagor then Brabandiske Lagen. Brask Pufendorf Hist. 74 (1680).
Spalt F 2555 band 9, 1927