| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRE- ssgr (forts.):
(I 1) -STÄMMA, v. (†)
1) instämma (ngn) inför (domstol o. d.). Paulus war förestämder (inför romerske landshövdingen Felix). Apg. 24: 2 (NT 1526; Bib. 1541: förekallat). Heinrich (1814).
2) bestämma, förelägga, utsätta (tid l. ort, sammankomst o. d.) för (ngn). Entog wij tå ingen dag eller tidh förestämpde. GR 6: 258 (1529). Wardt them ett Möte förestämdt vthi Stadhen Sicyon. Schroderus Liv. 438 (1626). Att dee .. till den af honom förestämbdan dagh och orth, sigh infinne. RARP 6: 23 (1656). Verelius 78 (1681). —
(II) -STÄNDIGA. [jfr FÖRSTÄNDIGA] (†) låta (ngn) få kännedom om (ngt), meddela (ngn ngt). Linné Bref I. 2: 259 (1763). Sedan uppgifvaren (av boet) blifvit föreständigad the dehlar uti IX Cap. Ärfd. Bl, som honom tillhöra at iakttaga. BoupptVäxiö 1782. Consulerne föreständigades utaf Gouverneuren, at Kejsarens åstundan vore, det (osv.). Agrell Maroco 1: 257 (1796). Hr Hofcanzlerens bref blef af adjunkten Grenander .. Palmblad och Atterbom föreständigadt. SÖdmann (1816) i 2Saml. 4: 141. —
(I 1, II) -STÄNGA, -ning (Ekblad 95 (1764)). [jfr FÖR-STÄNGA] (†) stänga för (ngt); skjuta för regel l. bom; avstänga; äv. bildl. (Han) dreef Tullskrifwaren uth öfwer Portten (till varuboden) och dhen förestängde. VRP 1681, s. 52. Posten 1769, s. 1135. Den Ryske Stor-Fursten, hvars tilkomst til de Öster-Sjöiske Vattnen han borde förestänga. Celsius E14 88 (1774). —
(I 1) -SVÄRJA. (†) svärja inför (ngn), svärja (ngn) tro. Then migh mäst föresvor, förlät migh först i Nöden. THiärne Vitt. 20 (1668). —
(I 1) -SVÄVA. [efter t. vorschweben] bildl.: te sig för (ngns) inbillning, sväva för (ngn), vara i (ngns) tankar; ofta i fråga om vagare föreställningar l. dunkla minnen o. d.; äv. opers. Det föresvävar mig, att jag sett något liknande förut. Linc. (1640; under obversor). Den idé, som föresväfvat .. en vitter författare, kan ingen känna så väl som han sjelf. Tegnér (WB) 5: 541 (1826). Den qvinliga idealbild, som föresväfvar den drömmande ungdomen. Wirsén i 3SAH 2: 190 (1887). —
1) (†) till I 5: överinseende. En allmän bönefest blef .. under Duumvirernes föresyn af folket begången. Kolmodin Liv. 2: 55 (1832).
2) (†) till I 12: (Guds) försyn. Chesnecopherus Skäl V 1 b (i handl. fr. 1593). JBureus (c. 1640) i 3SAH 23: 335.
3) (†) till I 7: (på förhand visad) syn l. bild av ngt som skall inträffa längre fram i tiden. Theatern förvandlas och visar Gustaf i drömmen en föresyn af sin strid, sin seger och sin ära. Gustaf III 2: 33 (c. 1785).
4) (†) till I 7: förut inträffat likartat fall; exempel; prejudikat. (De kungliga förmyndarna) hafva .. med en nedlåtenhet, hittills utan föresyn, omfattat .. Rådman Tessin. Crusenstolpe Tess. 1: 7 (1847). Därs. 2: 122.
5) (företrädesvis i högre stil) till I 13: förebild, föredöme, (efterföljansvärdt) exempel; numera nästan bl. i moraliskt hänseende, särsk. om person l. uppträdande; förr äv.: mönster (som efterbildas). Serenius (1741). Vara mönster och föresyn för andra. Nohrborg 821 (c. 1765). Vid bibel-öfversättningen .. tillskapade man ord och ordformer efter Tysk föresyn. Enberg SvSpr. XXVII (1836). (Kristus har) framstält sig sjelf till en föresyn för oss. Kat. 1878, nr 119. Det är synd om den beskedlige postmästaren Gran, hvilken, själf en föresyn i pligttrohet, utsuges af son och måg. PT 1911, nr 143 A, s. 3. särsk. (†) i uttr. föregå ngn med (sin) föresyn, föregå ngn med sitt exempel. Tegnér (WB) 2: 39 (1810). Strinnholm Vas. 2: 442 (1820). —
-SYNLIG. (†) till FÖRE-SYN 5: föredömlig; exemplarisk. Atterbom PhilH 336 (1835). Sjelf i sin vandel föresynlig .., tänkte hon, att (osv.). Dens. Siare VI. 2: 227 (1855). NF 15: 1356 (1891). —
(I 7) -SÅNG. (†)
2) abstr.: sång före begravning. För skoolen .. Föresången och Efftersången 1 (daler) 16 (skilling). BoupptSthm 29/1 1674, Begravningsräkning.
3) konkretare: inledande sång; särsk. om dikt. Atterbom SDikt. 1: III (1837; rubrik). Det hela börjas med en enkel föresång, som gör oss bekanta med kärlekens upprinnelse. Dens. PoesH 1: 183 (1848). —
(I 7) -SÅNGARE. försångare; korag. Schenberg (1739). Icke sällan förekommer (i naturfolkens musik) växelsång mellan föresångaren och kör (mest refräng). 2NF 18: 1445 (1913). Östergren (1924). —
(II) -SÅT, sbst. [jfr FÖRSÅT] (†) försåt. Somlighe stelte the föresååt före på sielfwe wägharna. Schroderus Liv. 462 (1626). —
-SÄGA, -else (†, FörsprNT 2 b (1526), Lemwig Konst 68 (1673)), -ning; -are (†, Schultze Ordb. 3881 (c. 1755), Atterbom Minnest. 2: 208 (1853)); jfr FÖRE-SÄGEN. [fsv. foresighia; jfr t. vorsagen]
1) (†) till I 4: säga (ngt) för l. till (ngn), meddela (ngn ngt), berätta, tala om (ngt) för (ngn). OPetri Tb. 8 (1524). Icke lathe sig förfäre aff månge och farlige tidender, som them tileffwentyrs kunne jngiffne och föresagde bliffwa. GR 15: 87 (1543). LBÄ 1: 10 (1797).
2) (†) i uttr. föresäga god, gå i god för; jfr FÖRE- I 12. Ther wij edher alle god föreseya meedh thetta .. breeff. GR 2: 9 (1525).
3) (†) till I 4: tillsäga (ngn att göra ngt); befalla, föreskriva, ålägga, förständiga. Kötmangarene skule bygia theres slachtere boder ther them är foresakt. OPetri Tb. 12 (1524). Per Ingvaldsson och Olof Hansson .. föresades att komma till nästa ting. Johansson Noraskog 2: 308 (i handl. fr. 1545). Möller (1790). särsk. med avs. på tid(sfrist) l. plats där ngn skall infinna sig l. där ngt skall utföras o. d.: utsätta, bestämma. GR 5: 31 (1528). Innan jagh kunne komma på dhe orter, som migh föresagd vore. OxBr. 11: 543 (1626). På föresagd dag. Jungberg (1873).
4) (†) till I 7: förutsäga (ngt l. att ngt skall ske), profetera, förutspå. Gudh (har) .. j genom alla hans propheters mwn föresagt .. ath Christus skulle lijdha. Apg. 3: 18 (NT 1526; Bib. 1917: förut .. förkunnat). Stedingk (hade), flere månader förut, i den ena depeschen efter den andra föresagt hvad som skulle hända. BvBeskow Lefn. 52 (1857). Sundén (1885). särsk. ss. vbalsbst. -else, -ning, spådom; förutsägelse, profetia. Mång .. Euangelij lyffte och föresäyelse finnas .. j .. propheterna. FörsprNT 2 b (1526). Linc. (1640; under prædictio). Wikforss 2: 931 (1804).
5) (numera nästan bl. i kanslistil) till I 7; i p. pf.: förutnämnd, ovannämnd. OPetri MenFall K 8 b (1526). Som föresagt är. IErici Colerus 1: 247 (c. 1645). Föresagde Feltmarskalken Tourenne. OxBr. 8: 737 (1648). jfr Cederschiöld Skriftspr. 321 (1897).
6) (numera i sht pedag.) till I 7, 13: säga före; förestava; diktera; förr äv. bildl. (jfr FÖRE-STAVA 2). Schroderus Os. III. 1: 260 (1635). Hwadh lähremästaren föresägher, skriff tu thet vp. Schroderus Comenius 732 (1639). Han talar som andre honom föresade. Möller (1790). Efterstafva den ed jag föresäger dig. Topelius Fält. 1: 59 (1853). Lilljänta .. satte sig att skriva efter prästfruns föresägning. Lagerlöf Liljecr. 217 (1911). särsk. (†) ss. vbalsbst. -are, person som ingiver ngn vad han skall tänka o. säga. Bemälta publiks orubblighet i .. blind auktoritets-tro på sina vanliga föresägare. Atterbom Minnest. 2: 208 (1853).
7) (†) till I 12; ss. vbalsbst. -ning, rekommendation. ”I anseende till åtskilliga föresägningar af biskop Hahn och af domkapitlet” (kunde) Hammerus icke förbigås. Cavallin Herdam. 5: 270 (cit. fr. 1694). —
(I 7) -SÄGEN. (†) motsv. FÖRE-SÄGA 4: förutsägelse, spådom. Dalin Arg. 2: nr 39, s. 7 (1734). Dens. Hist. 1: 117 (1747). —
(II) -SÄKRA. (†) försäkra. Jag .. ber min Engell vara föresäkratt att jag intett nog tendresse före henne hava kan. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 103 (1696). —
(I 1, 6) -SÄTE. (†) om den främre l. främsta platsen; presidium. Schultze Ordb. 4128 (c. 1755). Under de förflutne 3 månader jag åtnjutit den hedern, at äga föresätet i Edra Sammankomster. Knutberg PVetA 1762, s. 4. Vid hvartdera (bordet) innehar en furste eller särdeles utmärkt höfding föresätet. Atterbom Minn. 212 (1817).
Spalt F 2609 band 9, 1927