| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRHINDER förhin4der l. fœr-, n.; best. -hindret; pl. =.
1) (†) handling(en) att förhålla l. undanhålla ngn ngt l. att hindra ngn att erhålla ngt; ofta svårt att skilja från 2; jfr FÖRHINDRA 1. Waare Fogthar haffue giorth eder forhindher paa the godtz szom edher och eders meedharffuinghe ære tiilfalne. GR 2: 252 (1525). (Om vissa villkor uppfyllas) schal eder icke skee nogit forhinder paa edert barn .. eller andhre edher swena som iagh haffuer j myn befalingh. Därs. 3: 354. Förmodhe wij icke att han gör eder någitt förhinder på tienden eller edre kyrkior. Därs. 7: 62 (1530).
2) (†; se dock b) handling(en) att (söka) hindra (l. oroa l. skada) ngn l. ngt resp. förhållande(t) att hindras l. vara hindrad; vanl. mer l. mindre konkret: hinder; i äldre exempel ofta svårt att skilja från 1; jfr FÖRHINDRA 2. GR 1: 285 (1524). (Arbetare) aff hwicke j vtan wårt arbetes förhinder ther på Gripzholm .. en hoop wäl vmbäre kunne. GR 16: 378 (1544). Hon är en Scorpion, Förhinder för ens Ro. Warnmark Epigr. F 2 b (1688). Det förhinder, som på Island hämmade uppblomstrandet af ett nytt poetiskt lif. Atterbom VittH 219 (1845). — särsk.
a) i uttr. vara (ngn l. ngt) till förhinder(s), vara till hinders för (ngn l. ngt). Att intet ting skulle kunna wara thenna saak något till förhinders. Brahe Kr. 67 (c. 1585). Topelius Vint. I. 2: 15 (1867, 1880).
b) (fullt br.) i fråga om omständighet(er) varigm ngn hindras från att infinna sig ngnstädes l. att sköta sin tjänst o. d.: förfall. Få, ha(va) förhinder. Anmäla förhinder. Laga förhinder. Rudbeckius Luther Cat. 251 (1667). Förlåt mig, min Läsare, Argus fick förhinder. Dalin Arg. 1: 96 (1733, 1754). Men — hur det kom sig, vet ej jag — / den sköna Laura fick förhinder. AGSilverstolpe Skald. 1: 239 (1801). Landstingsman, som utan .. af landstinget godkändt, förhinder uteblifver. SFS 1905, nr 17, s. 5. (†) Ähr nogon .. som för ovndwijkeligh förhinder skull icke hafwer kunnat komma tilstädhes. Rudbeckius Kyrkiost. 5 (c. 1635). — särsk. [se Luk. 14: 18-20] i uttr. de obotfärdigas förhinder, numera bl. bildl. om svepskäl som anföras, då man vill slippa undan ngt. En Gudelig Betrachtelse angående The Obotfärdigas Förhinder vti Gudachtighetens öfning. Swedberg Ps. 1694 (duodesuppl.), IX. (i titeln). Östergren (1923).
Spalt F 2742 band 9, 1927