| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRNÖJD förnöj4d l. fœr-, p. adj. -are (gradf. dock föga br.); n. o. adv. -NÖJT.
1) motsv. FÖRNÖJA, v.1 1: nöjd, belåten, tillfreds; utom i förb. med prep. (se nedan) ofta med anslutning till 2. Nu ha’ iag släkt min Tårst, nu ä’ iag wäl förnöjd. Börk Darius 909 (1688). Förnögdt sinne, dageligit gästabod. Serenius (1741; ordspr.). (Knut Geijer) bodde i bottenvåningen af operahuset och var innerligen förnöjd att ha fått föräldrarna så nära. Solnedg. 4: 32 (1914). jfr MISS-, O-, SJÄLV-FÖRNÖJD. — särsk. (numera föga br.) med prep. med l. åt, förr äv. i: nöjd l. belåten med (ngt). OPetri Tb. 120 (1526). En sparsammer är medh ringa förnögdh. Schroderus Comenius 851 (1639). Du .. går hem .., förnöjd i dina återstående lefnadsöden. Lehnberg Pred. 1: 247 (c. 1800). Han vandrade kring med låda på rygg, / åt litet förnöjd och trygg. Tigerschiöld Dikt. 2: 55 (1891). Förnöjd med sin lott. Östergren (1923).
2) motsv. FÖRNÖJA, v.1 5: glad. En menniskia .. är (stundom) så hiertelig glad och förnögd, som såte hon i Gudz paradis. Swedberg Cat. 242 (1709). Du ser så förnöjd ut, jag tyckte du log. Wirsén Vis. 250 (1899). Auerbach (1908). — särsk.
a) (†) om tid: under vilken man erfar glädje l. tillfredsställelse o. d. ÅgerupArk. Brev 26/12 1763. Hafva någon rätt rolig och förnögd stund. Nohrborg 576 (c. 1765). Förnöjd lefnad. Weste (1807).
b) (†) med prep. i: glad åt (ngt). Jag .. var hjärtans förnöjd i min present. AvHauswolff (1808) hos Bååth-Holmberg FlickDagb. 201.
Spalt F 3039 band 9, 1927