Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
FÖR-RAM, n. [vbalsbst. till FÖR-RAMA] (†)
1) till FÖR-RAMA 1: beslut, bestämmelse, avtal. OPetri Kr. 180 (c. 1540).
2) till FÖR-RAMA 2: utkast (till skrivelse o. d.). Spegel (1712). —
(II A) -RAMA v., -ade. [fsv. forrama, av mnt. vorramen; jfr BERAMA] (†)
1) besluta, bestämma, avtala, berama. GR 11: 327 (1537). Atuj haffue forramet eth möte, eller herredag, huilkin nw i Calmarna .. opå gå schall. Därs. 13: 234 (1541). Ihre (1769).
2) göra utkast till (skrivelse o. d.); avfatta (koncept). (Vi) haffwe .. latidt förrame ett concept huru oss synes samme breff lyde skulle. GR 15: 60 (1543). —
(I 1 e) -RANG3~2. [liksom d. forrang efter t. vorrang] (mindre br.) företräde, försteg. (Detta har) gifvit den politiska historien en förrang framför alla andra. PedT 1903, s. 331. Norlind SvFolkl. 365 (1911).
Ssg: förrangs-plats. (mindre br.) främsta plats(en). Östergren (1923).

 

Spalt F 3077 band 9, 1927

Webbansvarig