Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖRSÅT, sbst.2, n.
Ordformer
(-såth Fosz. -sått GR)
Etymologi
[av mnt. vorsat, vorsate, möjl. med formell anslutning till FÖRSÅT, sbst.1; jfr FÖR- II A samt FÖRSAT o. FÖR-SÄTT. — Jfr FÖRSÅTLIG, adj.2]
(†) avsikt, uppsåt. Thett skeer, anthen aff ett förrädeligitt försått, eller och aff en mecte stoor försumelse. GR 17: 72 (1545). Men när en Domare allena aff miszförstånd, och intet ondt försåth orätt dömer, så hafwer han ock sitt straff. Fosz 492 (1621; nt.: nenem bösen vorsate).

 

Spalt F 3331 band 9, 1927

Webbansvarig