| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
FÖRTRETEN, p. adj. -tne.
(†)
1) vredgad, förbittrad; förargad, förtretad; äv.: som lätt blir förargad osv., retlig; jfr FÖRTRET 1 a, b, FÖRTRETA 1 o. FÖRTRETLIG 7. Horn Lefv. 107 (c. 1657). (Det) är .. långt ifrån honom (dvs. Gud) at wara förtreten öwer wårt hiärtans delande. Hermelin DuFour E 3 b (1683). Hans Fader blef gammal, förtreten och otålig mer än tilförne. Dalin Hist. III. 2: 204 (1762).
2) ovillig, trotsig, tredskande; jfr FÖRTRET 1 c. Ded will göre .. ded Östgöthe krigsfolcked som des förvthann ähr owilligt endogh mere förtretne och tredske. ESparre (1597) i HB 2: 318. Grubb 194 (1665).
3) = FÖRTRETLIG 5? Förtretna spegel, tu har lärdt mig mehr än klart, / Hur’ åldren uthan nåd min raaka rygg nedluutadt. Rudeen Vitt. 227 (1691).
Spalt F 3422 band 9, 1928