| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GENOM ssgr (forts.):
-FLYGA. (genom- 1640 osv. igenom- 1674) [jfr t. durchfliegen]
1) till 2: flyga igenom l. fram genom (ngt). Linc. (1640; under pervolo). Mercurius med vingar på hatt och hälar genomflög rymden och uppträdde ofta som vandrare bland människorna. Rydberg Myt. 1: 55 (1886).
2) till 2, oeg. l. bildl.
a) (numera föga br.) till 2 b slutet o. c, om skälvning, rysning, känsla, tanke o. d.: genomila. En dyster aning genomflög min själ. Palmblad Nov. 2: 40 (1819, 1841). Roos Skugg. 137 (1891).
b) (†) till 2 d α: (hastigt) genomläsa (ngt). Polyfem V. 33: 3 (1812). Bryter brefven och genomflyger dem. Fahlcrantz Schiller Fiesko 74 (1821). Hjärne DagDrabbn. VIII (1882). —
(2) -FLYTA, -else (†, Lind (1749; under durchfluss)), -ning (knappast br., Wikforss (1804; under durchfluss), Heinrich (1814)). (genom- 1640 osv. igenom- 1846) [jfr t. durchfliessen]
1) om flod o. d.: flyta igenom l. fram genom (ett område, en sjö o. d.); i sht i p. pr. samt i pass. (särsk. i p. pf.). Linc. (1640; under perfluo). Kosacker .. bebodde de stora slättmarkerna, dem Dniperströmmen genomflyter. Hallenberg Hist. 2: 566 (1790). Egendomen är genomfluten af ett mindre vattendrag. PT 1911, nr 298 A, s. 1.
2) (i fackspr.) i överförd anv., om elektrisk ström: passera fram genom (en ledning); i sht i p. pr. o. i pass. Ej långt efter det telegrafledningar blifvit byggda, märkte man, att dessa ibland genomflötos af elektriska strömmar, .. äfven då inga konstgjorda strömkällor voro inkopplade i ledningen. 2NF 16: 683 (1911).
3) (föga br.) oeg. l. bildl., om liv, känsla o. d.: genomströmma; ofta med anslutning till GENOM 2 b slutet. Leopold 5: 198 (c. 1825). En underbar förening af känslor genomflöt oss i detta ögonblick. Almqvist JK 68 (1835). (Två dikter) genomflutna af den käckaste humor. Fröding Eftersk. 2: 92 (1910). —
(2) -FLÄTA, v. -ning (föga br., Weste (1807), Adler Meyer 151 (1892)). [jfr d. gennemflette, t. durchflechten] med avs. på ngt gm vilket ngt annat flätas: fläta (ngt) genom (ngt), (rikligt) infläta (ngt) i (ngt); äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) Vara genomflätad med (äv. av) ngt. Lind (1749; under durchflochten). (Carolinas) mörka hår genomflätades med en cypress-telning. Eurén Kotzebue Orth. 1: 63 (1793). Grenarna bindas tillsammans, eller genomflätas med ett nät af jerntråd. NF 5: 682 (1882). De .. ofta starkt sinnliga episoder, hvaraf diktens mytologiska maskineri är genomflätadt. 2NF 4: 1040 (1905). —
(2) -FLÖDA. särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl., om känsla, vilja o. d.: genomströmma (ngn); ofta med anslutning till GENOM 2 b slutet. Nu genomflödar mitt bröst en öfverjordisk förtjusning. GIngelgren i Phosph. 1810, s. 353. VerdS 217: 33 (1918). —
(2 b, d α) -FORSKA, -ning; -are (tillf., PT 1896, nr 293 A, s. 3). [jfr d. gennemforske, t. durchforschen] grundligt utforska (ett område, ett ämne); forskande genomgå (ett bibliotek, arkiv, museum, en viss litteratur o. d.). Huru vill myran, som ännu icke genomforskat sin egen lilla stack, utaf sig sjelf bestämma, hvilka väsenden .. böra vara eller icke vara i detta Universum? Wulf Köppen 2: 32 (1799). Med utomordentlig flit genomforskade han klostrens och stiftens arkiv och bibliotek. NF 16: 879 (1892). Nicaraguas östra kust upptäcktes af Columbus 14 sept. 1502, men landet blef ej närmare genomforskadt förr än 1522. 2NF 19: 926 (1913). —
(jfr 2) -FRAKT. (i fackspr.) genomgångsfrakt. LAHT 1882, s. 53. Om det vore möjligt att få en billig och snabb genomfrakt med ångare, skulle importen utan tvifvel tilltaga. PT 1906, nr 155, s. 3. —
(jfr 2 b slutet, 4 slutet) -FRUSEN, p. adj. (genom- 1681 osv. igenom- 1648—c. 1755) [jfr d. gennemfrossen; eg. p. pf. av GENOMFRYSA l. bildat av GENOM 4 slutet o. FRUSEN]
1) alltigenom l. fullständigt frusen (se FRUSEN 1, 2). Schenberg (1739). Ett rått, genomfrusit köttstycke. Castrén Res. 1: 214 (1852). Östergren (1924).
2) om person l. kroppsdel: fullständigt genomträngd av köld; alltigenom (för)frusen (se FRUSEN 3). Verelius 136 (1681). Mina händer och fötter äro genomfrusne. Lind (1749; under erfrieren). Dahlberg Lefn. 14 (c. 1755; uppl. 1911). Östergren (1924).
3) (†) bildl.: fullständigt känslolös l. kall; jfr FRUSEN 4 a. Menniskiones hierta, som så igenomfrusit och ijszkalt wordet är. Muræus Arndt 2: 223 (1648). —
(2 b slutet) -FRYSA, v. -ning (Östergren (1924)). [jfr ä. d. gennemfryse, t. durchfrieren] (mindre br.) alltigenom (till)frysa (se FRYSA, v. 1 o. 3); stundom: bottenfrysa. Schenberg (1739). (Blodiglar) kunna uthärda en stark köld, ja enligt fleres erfarenhet till och med genomfrysa utan att deraf lida. TLäk. 1834, s. 288. LAHT 1908, s. 95. Östergren (1924). —
(2) -FRÄTA, v. -ning. [jfr t. durchfressen]
1) om mask o. d.: äta sig igenom (ngt); äv. (med anslutning till GENOM 2 b slutet): (grundligt) förstöra l. skada (ngt) gm att äta en mängd hål därigenom. Intet trää eller brädhe är så reent och slätt, som icke hafver .. matkar som thet genomfräta. Schroderus Hoflefw. 83 (1629). NF 11: 577 (1887).
2) om ämne, sårbildning o. d.: fräta hål på (ngt); äv. (med anslutning till GENOM 2 b slutet): grundligt fräta på (ngt), fräta sönder (ngt). Broocman Hush. 2: 201 (1736). Genomfrätande ting. Lind (1749; under durchfressen). Ett ganska rikt lager af allt möjligt, som, genomfrätt af ålder, rost eller ärg, hade ett verkligt antikt utseende. Ramsay Barnaår 6: 86 (1905). särsk. bildl.; jfr FRÄTA, v. 3 a. Genomfrätt af tvifvel. Hwasser VSkr. 1: 178 (1847). Hjärne Östanifrån 99 (1905). —
(2 b slutet) -FUKTA, -ning. [jfr t. durchfeuchten] fukta (ngt), så att det blir fuktigt alltigenom, genomtränga (ngt) med fukt; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. -ning. Dähnert (1746). Den hvita saltmassan genomfugtades med saltsyra, hvarmed hon lemnades 2 timmar. VetAH 1820, s. 105. SkogsvT 1910, Fackupps. s. 194. —
(2) -FÅRA, v. [jfr d. gennemfure] särsk. oeg., om floder l. dalgångar o. d.: bilda fåror i (ett landskap o. d.). Höjer Sv. 1: 325 (1873). De många väldiga älfdalar, som i riktning n. v.—s. ö. genomfåra dessa trakter (dvs. norra Sverge). 2NF 27: 1131 (1918). —
(jfr 2) -FÄRD. färd genom ett område; genomfart (se d. o. 1). UrkFinlÖ I. 1: 87 (1597). Strinnholm Hist. 1: 437 (1834). Järnkedjorna, som afspärra genomfärden för vagnar. Rydberg 8: 224 (1874). Cannelin (1921). —
(2) -FÄRDAS, v. dep. o. -FÄRDA, v. färdas igenom (ett område); äv. bildl.
2) tr.; nästan bl. i pass. Würtembergiska gränsen och Ulm genomfärdades äfvenväl om natten. Rydqvist Resa 240 (1838). Rydberg Myt. 1: 248 (1886). —
(2 b slutet) -FÄRGA, v. -ning. färga (ngt) på sådant sätt att färgämnet genomtränger alla dess delar; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) samt ss. vbalsbst. -ning. De .. genomfärgade skinnen renas, utbredas och torkas. Fischerström 4: 340 (c. 1795). SFS 1891, Bih. nr 72, s. 3. 2NF 30: 123 (1919). —
(2 b slutet) -FÄRSKA, v. -ning. metall. färska (ngt) alltigenom; i sht i pass. (särsk. i p. pf.) o. ss. vbalsbst. -ning. JernkA 1817, 2: 126. Rent, väl genomfärskadt jern utan glödspån på ytan. UB 4: 113 (1873).
Spalt G 256 band 10, 1928