| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GIFT jif4t, sbst.2, n. (Spegel GW 132 (1685) osv.) ((†) r. l. f. Berchelt PestOrs. A 7 b (1589; i bet. 1 e), Ballet 1701, s. B 1 b (i bet. 2)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. -er32 (Weste (1807) osv.) ((†) = (Linné Diet. 2: 114 (c. 1750), Thomander 3: 69 (1826))).
1) ämne av organiskt l. oorganiskt ursprung som, då det tillföres en levande organism, gm sin kemiska beskaffenhet redan i ringa mängd värkar skadligt l. dödande på densamma; jfr ETTER, FÖRGIFT. Organiska, oorganiska gifter. Intaga l. taga gift, förtära ngt gift i avsikt att beröva sig livet. Giva ngn gift, (i mat l. dryck) giva gift åt ngn (i avsikt att beröva honom livet). Stiernhielm Fred. 1 (1649). Ibland alt Gift har Arseniken et utmärkt ställe. Fischerström 1: 180 (1779). Som ormen af sit gift och korpen af sin svärta / Lät smädarn rosa sig af et förderfvadt hjerta. Gyllenborg Skald. 74 (1798). Av gifter, som utifrån tillföras kroppen .., är alkoholen den ojämförligt viktigaste. Wigert PsykSj. 1: 43 (1924). — jfr ARSENIK-, BAKTERIE-, BI-, BLOD-, BOLMÖRTS-, DIGITALIN-, FISK-, FLUG-, FLUGSVAMPS-, HJÄRT-, HUGGORMS-, KORV-, KÖTT-, METALL-, MOT-, MYGG-, MYR-, NERV-, OPIE-, ORM-, PIL-, RÅTT-, RÄV-, SVAMP-, VAR-, VÄXT-GIFT m. fl. — särsk.
a) (vard.) i bedyranden, i uttr. (kunna) taga gift på ngt o. d., eg.: (åtaga sig att) intaga gift (om ngt icke är sant). Här är guld, det kan ni ta gift på. GHT 1897, nr 266, s. 3.
b) (numera mindre br.) i uttr. blanda l. laga gift åt ngn, bereda gift (åt ngn) l. inblanda gift i ngns mat l. dryck (för att beröva honom livet). Cavallin (1875). Hon .. blandade gift .. åt sin make. Rydberg RomD 11 (1877).
c) pregnant, om arsenik; numera bl. ss. första led i ssgr. Wallerius Min. 226 (1747). Fischerström 1: 178 (1779).
d) oeg., om sådant som är l. antages vara skadligt l. hälsofarligt; numera bl. (i sht vard.) med avsiktlig, ofta skämtsam överdrift. Linné Diet. 2: 156 (c. 1750). Färsk potates är allt farlig, och gröna potatesknoppar rena giftet. Almqvist Lad. 21 (1840).
e) enl. äldre, mindre utvecklad sjukdomsuppfattning, allmännare, om farligt sjukdoms- l. smittämne. (Man skall mot pestsmitta bruka) thet som styrker hiertat, och bewarar thet för then hefftige gifften. Chesnecopherus RegIter C 3 b (1613). Veneriskt gift. Dalin (1852). jfr KOPP-, PEST-, SJUKDOMS-GIFT. — särsk. (†) närmande sig l. övergående i bet.: smittosam farsot. Genom besmittelse vthaff .. Himmelens onde Aspecter, och ingiutelse, .. ther aff een gemeen regerande Gifft på Menniskiorne komma pläger. Berchelt PestOrs. A 7 b (1589).
2) bildl.; särsk. om sådant som är fördärvligt l. skadligt i andligt l. moraliskt hänseende. Syndsens gift. Ps. 1695, 217: 1. Bårt Sårgse tankars drifft! / Som är för mensklig Frögd en gifft. Ballet 1701, s. B 1 b. Det gift, som frätte det forna regeringssättet. Odhner G3 1: 273 (cit. fr. 1773). Ondskans gift. Ödmann AnvPred. 64 (1807). För .. (arabens) egen race var Europas upplysning .. ett säkert dödande gift. Heidenstam End. 135 (1889). — jfr ARGHETS-, AVUNDS-, KÄTTAR-, SJÄLA-, SYNDA-GIFT m. fl. — särsk.
a) (†) med genitivbestämning angivande det för vilket ngt är fördärvligt l. skadligt. Thesse Synder äro wår Christendoms gifft och död. Ekman Siönödzl. 236 (1680). Skrymteri är vänskapens gift. Cavallin (1875).
b) (i sht i vitter stil) i fråga om ondskefullt l. hatfullt l. elakt tänkesätt l. tal o. d.: elakhet, ondska, giftighet. Socker munn haar gifft i grund. Grubb 747 (1665). Hans läppar gift, hans hjerta galla hyste. Kellgren 2: 75 (1790). Drottningens omdöme och smak är piquant utan något gift. AJourn. 1815, nr 7, s. 4. (Paskillerna) äro fulla af gift och andas nästan hat mot Rudbeck. Annerstedt UUH II. 1: 174 (1908).
-BEMÄNGA. (i vitter stil) uppblanda med gift; förr äv.: bestryka med gift; nästan bl. i p. pf. ss. adj. Så sönderbryyt tå först the gift-bemängde Skecktar (dvs. pilar). Spegel GW 295 (1685; i bild). (Sjukhus-)föreståndarinnan .. fördelar åt en hvar hans giftbemängda läkedryck. Strindberg Inf. 9 (1897). —
-BETECKNING. apot. konkret: beteckning som angiver att viss vara är giftig. SFS 1901, Bih. nr 104, s. 25. —
-BLANDAD, p. adj. (i sht i vitter stil) uppblandad l. bemängd med gift; förr äv.: bestruken med l. doppad i gift. (Avunden) lossade mången giftblandad pil mot .. (GFWirséns) namn. Beskow i SAH 13: 50 (1828; i bild). Kindblad (1871). Östergren (1924). —
(jfr 1 b) -BLANDARE. person som bereder gift; i sht (i fråga om ä. förh. o. primitiva kulturer) om person som (yrkesmässigt) bereder gift för att bringa sina medmänniskor om livet. Möller (1790). UB 5: 230 (1874). —
(jfr 1 b) -BLANDERI1004, äv. 0104, äv. 3~002. (mindre br.) = -BLANDNING 1. Drottning Blankas giftblanderier. Kullberg Mem. 3: 140 (1836). Östergren (1924; angivet ss. sällsynt). —
-BLANDNING.
-BLOMMA, r. l. f. (i vitter stil) giftig blomma; särsk. bildl. Almqvist var .. ett barn af sin tid, och romantiken slog hos honom ut sin färgrika svenska giftblomma. PT 1897, nr 83 A, s. 3. —
-BLÅSA, r. l. f.
1) zool. hos vissa djur med giftkörtel: utvidgning av giftkörtelns utförsgång; äv.: reservoar för samlande av det i giftkörteln alstrade giftet; förr äv.: giftkörtel. Möller (1790). Gadd och giftblåsa finnas endast hos visen och arbetarne. Dahm Biet 30 (1878). NF 12: 370 (1888).
2) (vard.) bildl. om person; jfr GIFT, sbst.2 2 b, GIFTIG 3 c. Den der giftblåsan med sina elaka insinuationer. Hedberg Sardou 74 (1866). —
-BOK, pl. -böcker. apot. på apotek: bok vari införes uppgift på den kvantitet gifter som utlämnats utan läkarföreskrift, t. ex. åt yrkesidkare o. d. SFS 1854, nr 34, s. 5. Därs. 1921, s. 891. —
-BOLMA, r. l. f. av Landtbruksstyrelsen föreslaget namn på växten Hyoscyamus niger Lin., bolmört. NormFört. 16 (1894). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 152 (1901). —
-BROCK, r. l. m. jäg. vid rävfångst använd förgiftad brock (se BROCK, sbst.1 slutet). Strömborg Runebg IV. 1: 250 (1896). —
-BÄGARE. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) med giftig l. giftblandad dryck fylld bägare; i allm. i sg. best., särsk. i uttr. tömma giftbägaren, intaga gift i avsikt att beröva sig livet. (Sokrates) ville icke .. erlägga dessa (pänningböter); och fördenskuld blef giftbägaren honom ådömd. Wulf Köppen 1: 116 (1799). (Alvsols bröder) räcka före slaget giftbägaren åt sin syster, att hon icke lefvande må falla i segrarens våld. Böttiger 5: 253 (1871, 1874). särsk. bildl.; jfr GIFT, sbst.2 2. Vällusten (möter dem) med sin giftbägare. Hagberg Pred. 3: 150 (1817). Han .. hade druckit ur .. pessimismens giftbägare. NordT 1883, s. 416. —
-DOLK.
1) (förr) till 1: dolk av visst slag, avsedd att införa gift i ett sår som åstadkommits med densamma. Rig 1921, s. 151.
2) bildl.; jfr GIFT, sbst.2 2. Hedberg Dagen 118 (1863). Hånets smidiga giftdolk. Högberg Storf. 159 (1915); jfr GIFT, sbst.2 2 b. —
-DRIVANDE, p. adj. (†) som förtager värkan av gift, som värkar ss. motgift. Palmcron SundhSp. 65 (1642). ApotT 1739, s. 22. —
-DÖDA, r. l. f. (†) benämning på vissa växter som antagits förtaga värkan av gift.
2) växten Aconitum Anthora Lin.; jfr -LÄKA. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Serenius Iiii 3 b (1757). —
-EK. den i nordöstra Asien o. Nordamerika växande växten Rhus toxicodendron Lin., jfr -SUMAK. Bremer NVerld. 1: 426 (1853). Giftek .., hvars hartssaft åstadkommer svårartad hudinflammation. 2NF 23: 132 (1915). —
-FLUGA. (mindre br.) giftig fluga. Giftflugor vålla stank och jäsning i salfvoberedarens salfva. Pred. 10: 1 (öv. 1897). —
-FRI.
(jfr 1 e) -FRÖ, n. (†) smittofrö. (De smittosamma sjukdomar) som tros härröra af något gift-frö, bero mycket uti sin utbredande kraft af luftkretsens beskaffenhet. VetAH 1771, s. 33. —
-FULL.
1) (numera knappast br.) full av gift, giftig. Häftiga och giftfulla medicamenter. SvMerc. 1: 347 (1755). En giftfull orm. Adlerbeth Æn. 40 (1804). Östergren (1924).
2) (i vitter stil) bildl.; jfr GIFT, sbst.2 2. Isogæus Segersk. 290 (c. 1700). Hatets och ondskans giftfulla planer. Strinnholm Hist. 1: 183 (1834). Östergren (1924). —
-FYLLD, p. adj.
1) fylld av gift, giftig.
2) (i vitter stil) bildl.; jfr GIFT, sbst.2 2. Runeberg 3: 57 (1843). Det giftfyllda, neddragande i hela .. (Cleopatras) väsen. Schück AllmLittH 3: 554 (1921). —
-GAS. mil. stridsmedel av kemisk natur (eg. om giftig gas, men äv. om giftigt, fast l. flytande ämne i fintfördelad form), krigsgas, stridsgas. Cederschiöld Krig 83 (1916). TT 1927, K. s. 78. —
-GRÖN. eg.: grön ss. vissa slags giftiga ämnen, t. ex. ärg; skarpt l. ilsket grön. (Potatisfältens) giftgröna yta. EWigström i OoB 1896, s. 552. —
(1 c) -KAMMARE. bärgv. rum i vilket vid rostning av arsenikhaltiga malmer arseniksyrlighet avsätter sig. JernkA 1828, 1: 405. 2NF 2: 84 (1904). —
(1 c) -KIS. (numera knappast br.) miner. förening av järn med arsenik o. svavel, arsenikkis, misspickel, vitkis. VetAH 1746, s. 119. Cronstedt Min. 140 (1758). Dalin (1852; med hänv. till arsenikkis). —
-KÖRTEL. zool. hos vissa djur: körtel som avsöndrar gift. Fries ÅrsbVetA 1832, s. 70. Giftkörtlarne hos ormarne. Levertin Eschricht 1: 130 (1858). LfF 1905, s. 236. —
-LÄKA, r. l. f. [jfr t. giftheil] (†) = -DÖDA 2. Franckenius Spec. A 3 b (1659). Serenius Iiii 3 b (1757). —
-LÖS. särsk. om djur: som saknar gift, icke giftig. Nilsson Fauna 3: 24 (1842). Giftlösa ormar. Thorell Zool. 2: 228 (1861). —
-MAGNET. (†) sten som antages skydda mot ormbett; jfr -STEN 3, ORM-STEN. Wikforss 1: 676 (1804). Synnerberg 1: 129 (1815). —
(1 c) -MJÖL. (numera knappast br.) bärgv. om arseniksyrlighet som förflyktigas vid rostning av arsenikhaltiga kiser o. förtätas i förlagen till ett vitt pulver. Rinman (1788). VaruförtTulltaxa 1: 410 (1912). —
-ORM. orm med giftkörtel o. gifttänder, giftig orm. Wetterbergh Penning. 240 (1847). HeimdFolkskr. 72: 19 (1901). —
-PIL. förgiftad pil; äv. bildl., med anslutning till GIFT, sbst.2 2. Avskjuta sina giftpilar mot ngn (t. ex. i en pamflett o. d.); jfr GIFT, sbst.2 2 b. Härlig är anblicken af den man, som bjuder ett modigt och tåligt bröst mot lifvets giftpilar. Bremer Nina 834 (1835). Från nya kanoter .. avskjutas de otäcka giftpilarna. Hedin Pol 2: 280 (1911). —
-PLANTA. giftig planta; äv. bildl. NordT 1884, s. 508. Rofdjur och giftplantor funnos icke i paradiset. Topelius Tb. 26 (1895). —
-PULVER.
-ROT. (gift- 1638—1812. gifte- 1757) om (rot av) vissa växter som antagits förtaga värkan av gift.
1) (†) växten Scorzonera humilis Lin., svinrot, ängssvärta, kornfibla. Franckenius Spec. E 3 a (1638). Serenius Kkkk 2 b (1757).
-RÖDLING. den giftiga svampen Agaricus (Entoloma) lividus Bull., bolmörtsskivling. 2NF 38: 135 (1925). —
-SKÅP. på apotek: skåp i vilket starkare gifter förvaras. SFS 1854, nr 34, s. 3. särsk. (i bibliotekskretsar, vard.) bildl., om avskilt förvaringsställe för ”farliga” böcker i bibliotek. SD(L) 1904, nr 227, s. 1. Walde Krigsb. 1: 40 (1916). —
-SKÖLD. (-skild) (†) amulett mot förgiftning. Finnes och i Apoteken .. gifftskilder the man kan hängia på Bröstet vthan på skiortan. Palmcron Ber. B 1 a (1638). Lindestolpe Fross. 28 (1717). —
-STADGA, r. l. f. stadga rörande förvaring o. försäljning av giftiga ämnen o. varor. NF 1: 1137 (1876). —
-STEN. (†)
2) till 1 c.
-SVAMP. giftig svamp. Heidenstam Tank. 168 (1899). Mörner Svamp. 36 (1919). särsk. (tillf.) bildl., användt ss. skymford. Hagberg Shaksp. 8: 145 (1849). —
-SVULLEN, p. adj. (†) uppsvälld av gift. (Ormen) kämpar / Med hög, giftsvullen hals. Wallin Vitt. 2: 292 (1805). —
-TAND. zool. hos vissa ormar: ränn- l. rörformig tand som står i förbindelse med en giftkörtel. Marklin Illiger 225 (1818). 2NF 9: 1137 (1908). —
-TECKEN. apot. i farmakopén o. på förvaringskärl i apoteken användt tecken som utmärker att viss vara är giftig. SFS 1856, nr 27, s. 3. Därs. 1920, s. 421. —
-VÄXT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 381). växt som innehåller gift, giftig växt. Wikström ÅrsbVetA 1827, s. 68. Jönsson Gagnv. 11 (1910). —
-ÄTARE. person som (på grund av daglig vänjning o. ständig ökning av doserna) förmår förtära relativt stora mängder av ngt giftigt ämne utan att synas taga ngn skada därav; jfr -FRÄTARE. Lidforss Kås. 1: 139 (1908).
B (†): GIFTE-ROT, se A.
1) meddela giftig egenskap åt (ngt), göra (ngt) giftigt, lägga l. blanda gift i (ngt). En dödlig gifftad drick. Tiburtius SiälNöje 13 (c. 1710). Linné Vg. 99 (1747). De giftade betena. Skogvakt. 1894, s. 279. särsk. bildl. Då skulle alla våra besvär ej vara giftade med något samvetsagg. ANorberg (1777) i 1Saml. 9: 392. Högmod hjertat giftat har — och intet godt där trifs. Liljestråle Fid. 1184 (1797).
2) skada l. fördärva (ngn l. ngt) med gift, döda (ngn) med gift, förgifta (ngn l. ngt); äv. bildl. Dätte war beuisligit, hon plägade och gifta folck. ÄARäfst 151 (1596). Det rötsår, som .. giftat hela rikskroppen. Chydenius 88 (1765).
3) i p. pf. ss. adj.: giftig; äv. bildl. En gifftad plåga. LejonkDr. 84 (1689). (Batavias) giftade ångor (hava) kostat många tusende europeer lifvet. (Bladh o.) Hornstedt 113 (1783).
Spalt G 372 band 10, 1928