| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GILTIG jil3tig2, adj. -are. adv. -T.
1) som i följd av gällande bestämmelse(r) l. hävd godkännes l. godtages, som gäller l. har laga kraft. Huru länge är denna biljett giltig? Frånvarande utan giltigt förfall; jfr 3. LReg. 232 (1648). Frågas om troolofningen är gilltigh eller eij? SynodA 1: 155 (1678). Endast .. (hertig Karls) Fullmakter .. (skola) vara som gilltige ansedde. Gustaf III 1: 262 (1789). Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt. Ebr. 9: 17 (Bib. 1917). Valsedel, som lyder å färre namn än det antal riksdagsmän valet avser, vare ändock giltig. SFS 1920, s. 2349. — särsk. (†) om person: befogad. (Om) alt det Petræus honom tillägger befunnes sant wara, skulle han icke mer wara giltigh at företräda någon function. ConsAcAboP 5: 348 (1683).
2) (†) som är antagen ss. gällande (o. som därför tillämpas); som tjänar som rättesnöre; auktoriserad; som är allmänt erkänd, auktoritativ. (Det gotländska prästerskapet) begärde .. att få ”njuta å Gotland samma rätt och sedvana som i k. m:ts andra biskopsdömen är gyltig”. KyrkohÅ 1909, s. 184 (1649). SynodA 1: 148 (1678). Uti en stor Herres Hand-Bibliotheque böra ej andra arbeten finna tilträde, än de, hvilka allmänt äro för giltiga och goda ärkända. Tessin Bref 2: 17 (1754). Den gamla Latinska Bibelöfversättningen (versio vulgata) förklaras vara en giltig Kyrkobibel. Anjou Kyrkoh. 75 (1842).
3) som i följd av sin egen beskaffenhet godkännes l. godtages l. gäller, fullgod; i sht om sak; numera bl. om abstrakta ting, särsk. dels om orsak, skäl, anledning o. d.: grundad, befogad, berättigad, dels om ursäkt (förr äv. om förklaring, svar): tillfredsställande, antaglig; förr äv. om konkret föremål: fullgod, i fullgodt skick. Utan giltig anledning, giltiga skäl. LReg. 287 (1676). Jerdzgårdarna .. ähra swarssgoda, och giltige. InventFornby 1683. Är den (dvs. min förklaring) giltig, så lägges saken neder. 2RARP 4: 190 (1726). Ehuru han .. icke kunde förebära någon giltig ursäkt. De Geer Minn. 2: 263 (1892). (En feststämning) kräver en giltig anledning för att utlösas. Nilsson FestdVard. 104 (1925). — särsk.
a) (ofta med ngn anstrykning av fackspr.) om grund(sats), regel, slutsats, omdöme o. d.: (som i tillämpningen l. i sina konsekvenser o. d. visar sig) hållbar l. gällande, som ”håller streck” l. äger bestånd; förr äv. om bevis: bindande. Sahlstedt CritSaml. 233 (1759). Jag har i händer de giltigaste bevis derpå, at (osv.). SP 1779, s. 615. Efter subjectivt giltiga grunder. Boström 2: 416 (1859). Ett fullkomligt giltigt begrepp förutsätter en fullkomlig insigt i föremålets väsende. Rein Log. 9 (1882). Denna slutsats .. är giltig .. inom vissa gränser. Forssell Stud. 2: 184 (1888).
b) (†) om person: fullgod, fullt duglig l. kunnig, förträfflig, duktig, vederhäftig. Björner Hrolf 50 (1737). Den tappre Clas Åkesson Tott och den lika giltige Herr Nils Boje (osv.). HSH 3: 32 (c. 1750). Att nattvardsbarnen .. skulle undervisas af presterskapet, och när de pröfvades giltige, förhöras i hela församlingens närvaro. Hagström Herdam. 1: 148 (cit. fr. c. 1765). I giltige vittnens närvaro. Berzelius Kemi 2: 83 (1812). Giltiga kännare. BL 7: 16 (1841).
c) (†) om mynt: fullgod. Swedberg Cat. 110 (1709). Hvarje .. fartyg skulle för hvarje Tysk läst sill erlägga sex nya, giltiga penningar sterling. Strinnholm Hist. 5: 277 (1854); jfr 1. LoW (1862).
4) (†) som är av värde l. vikt l. betydelse, tungt vägande, betydelsefull, värdefull. (Isl.) Dyrt er Drottins ord .. (sv.) Kongens ord äre Giltiga. Verelius 55 (1681).
2) till 3. Sahlstedt (1773). Hvarje omdöme såsom sådant gör anspråk på giltighet. Rein Log. 29 (1882). Absolut giltighet har denna regel dock ej. EkonS 1: 302 (1893).
Spalt G 409 band 10, 1928