GITA ji3ta2, äv. GITTRA, jit3ra2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(gita 1765 osv. gittra 1840—1893)
(numera mindre br.) sjöt. ett slags (rännliknande) skopa med långt skaft som användes för att slunga upp vatten på en fartygssida för att rengöra den (l. på ett segel för att styva det). Dalman 24 (1765). Smith (1899).
Spalt G 438 band 10, 1928
Webbansvarig
admin_saob@svenskaakademien.se