Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRECISERA gre1sise4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, i bet. 1 äv. GREKISERA gre1k-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(gre- 1818 osv. grä- 1816—1820. græ- 1823—1904. -ci- 1816 osv. -ki- 1818—1909)
Etymologi
[jfr t. gräzisieren, eng. græcize (gre-), fr. gréciser; av lat. græcissare, till stammen i GREK, sbst.1; med avs. på avledn.-ändelsen jfr DANISERA]
1) tr.: göra (ett folk, ett språk l. dyl.) till grekisk, förvandla till grekisk; sätta grekisk prägel på. SvLitTidn. 1816, sp. 570. Grekiserade orientaler. KyrkohÅ 1906, s. 16.
2) intr., i sht om språk l. författare: efterbilda l. ansluta sig till (forntida klassiska) grekiska mönster; vanl. i p. pr. (Runeberg bildar i ”Älgskyttarne”) t. o. m. rent greciserande (sådana uttryck som): ”den brunskäggyfvige Ontrus”. Sylwan SvLit. 250 (1903).

 

Spalt G 875 band 10, 1929

Webbansvarig