Publicerad 1929   Lämna synpunkter
GRUBBA grub3a2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av eng. grub, gräva (upp), uppluckra, rota m. m.; besläktat med GRUBBA, sbst. o. v.1, samt GRUBBLA, v.1; jfr GRUBBER]
(numera knappast br.) landt. bearbeta l. djupharva (jord) med ”grubber”. Jorden grubbas. Arrhenius Jordbr. 3: 364 (1861). LB 1: 194 (1899).

 

Spalt G 989 band 10, 1929

Webbansvarig