Publicerad 1929 Lämna synpunkter -GRÅT ~grå2t, m.||ig.; best. -en; pl. -ar. förr äv. -GRÅTER, m. Etymologi [vbalsbst. till GRÅTA] eg.: gråtare; i ssgrna PÄNNING-GRÅTER, SMUL-GRÅT(ER). Spalt G 1129 band 10, 1929 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se