Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄLDSTUGA jäl3d~stɯ2ga, förr äv. GILL-STUGA, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (i sht i best. form o. ss. första led i ssgr) GÄLDSTU ~stɯ2, förr äv. GILLSTU, r. l. f.; best. -n.
(förr) bysättningshäkte. ÖB 43 (1712). Creditorerne .. satte mig utan krus .. på Gildstufvan. Posten 1769, s. 1018. För fångarne på gäldstugan bör hvarje söndag hållas predikan. Flintberg Lagf. 3: 229 (1799; efter handl. fr. 1699). Vaktbetjeningen vid gäldstugan. BtRiksdP 1872, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 a, s. 8. Stridsberg Hågk. 58 (1895). — jfr ARBETS-GÄLDSTUGA.
-FÄRDIG. (†) ”färdig” för gäldstugan; ruinerad; jfr -MÄSSIG. Kexél 1: 86 (1788). Jag nekar icke till, att det skulle hafva roat mig, att få betala all den förbannade skjutsen ensam af mitt så länge, ty jag är icke precist gäldstufärdig. Almqvist Går an 90 (1839). Tiden 1848, nr 216, s. 3. —
-MÄSSIG. [jfr DÅRHUS-MÄSSIG] (†) jfr -FÄRDIG. Våra rika i dessa dagar (hava) genom penningevingleriet blifvit Gillstugumässige. SvLitTidn. 1816, Bih. sp. 38. WoJ (1891). —
-SEDEL. (gillstu-) (†) revers (som är ställd till innehavaren o. som kan medföra att utställaren sättes i gäldstugan, om reversen icke infrias). Weste (1807; angivet ss. ”fam.”).
Spalt G 1588 band 10, 1929