| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄNGSE jäŋ3se2, adj. oböjl. ((†) sg. best. o. pl. -a Rudbeck Samolad 4 (1701), Broman Glys. 3: 519 (c. 1740)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) GÄNGSEN jäŋ3sen2, adj. -set; -sna; -snare.
2) allmän, vanlig, allmänt förekommande l. spridd; äv.: bruklig, övlig, ”i svang”. J apostlanes tijdh gaffs icke gudz ordh vth på annat måål än thet gengse war j landet ther the predikadhe. OPetri Sakr. 9 b (1528). Politisch Regering .. haffwer warit Gängse vthi alla Werldenes tidher. L. Paulinus Gothus MonPac. 447 (1628). (Man) moste .. straffa the synder, som mest gengse äro. Swedberg Dav. § 8 (1713). De .. gängse villfarelserna. Agardh ThSkr. 2: 28 (1842, 1856). Det talet (att Kristus bortstulits ur graven) utspriddes bland judarna och är gängse bland dem ännu i denna dag. Mat. 28: 15 (Bib. 1917). (1762) heter det i en avhandling .. att julklappar blivit mera gängse (än nyårsgåvor) bland vänner och förnämt folk. Nilsson FestdVard. 129 (1925). Den gängse anklagelsen mot kristendomen, att den är verklighetsfrämmande. SvD 1929, nr 180, s. 5. — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr e, f). Jnthet forbud skall göres, eller vdi landet wtropass, på någre the warur, eller köpmanneskap som falle (dvs. förekomma) eller gengz är, vdj rikernä. GR 9: 26 (1534). Mammon .. är then aldrabrukeligaste och mäst gängse Affgudh på Jordenne. Rudbeckius Luther Cat. 29 (1667). Samma slags (flug-) larver äro gängse äfven uti skämda animaliska ämnen, samt uti surt vatten. VetAH 1816, s. 234.
b) (numera bl. arkaiserande) i uttr. gäv o. gängse (jfr e). The Lagböcker som på then tijdh i rijket gefve och gengse vore. LPetri Kr. 71 (1559). Thesutan hafwen j .. / En plägsed ehr ibland, som gäf och gängse finnes. Brenner Pijn. 76 (1727). Sedan man .. lyckats göra ett lånadt ord gäft och gängse. Rydberg i SvTidskr. 1873, s. 500.
c) (numera mindre br.) om sjukdom: mycket spridd (på ngn viss ort). Såsom här uppe frossan är så ganska rar, så är där emot Rosen så mycket gängse, att hvar och en beklagar, hon bryter dem. Linné Skr. 5: 70 (1732). År 1753 om Hösten blefvo Kopporna gängse i Enköping. PH 6: 4417 (1756). Han dog i Milano, i den grufliga gängse pästen. Wulff Petrarcab. 270 (1905).
d) om pris på vara o. d. l. om avlöning o. d.: allmänt gällande, ”normal”, vanlig. (Talaren frågade) Om icke pastores och kyrkiowärderna få för gängse wärde behålla domkyrkiotunnorna och lefrera derföre penningar i dijstingzmarknaden? SynodA 1: 117 (1662). Jag fick 25 öre om dagen och födan, det var det gängse priset den gången. Böök ResSv. 55 (1924).
e) om mynt o. d.: vanlig i allmänna rörelsen; i sht förr stundom närmande sig bet.: gällande, giltig, gångbar; förr äv. i uttr. gäv o. gängse (jfr b), ngn gg gill o. gängse, gångbar o. gängse. Engelsk mynt som i så long tijdh haffuer warit här gäfftt och gengse. OPetri Kr. 15 (c. 1540). Sådant mynt som ther på landet var gilt och gengse. LPetri Kr. 90 (1559). (Det bestämdes, att markklippingen) skulle gälle en mark och vare like gengse och jempte medh thet bättre nye myntet. HT 1910, s. 283 (1592). Vthi godt gengze mynt. VRP 1630, s. 402. Som penningar .. redan genom främmande handel voro gängse, så lät hon (dvs. Freya) dermed betala sig landsens utskylder, inbillandes Folket, at de kommo Yngue-Frey til nytta. Dalin Hist. 1: 329 (1747). Päningen är gäv åkk gängse. Schultze Ordb. 1430 (c. 1755). De nu gängse mynten. Östergren (1926).
f) (†) om händelse o. d.: ofta förekommande, vanlig. Sådana bergzfall (dvs. bärgskred) äro ännu gängse ibland Alpfjällarne. Hiärne 2Anl. 220 (1706). Landt-förvisningarne, som denna tid blefvo mycket gängse, nödsakade månge Romare, at öfvergifva sit Fädernesland. Dalin Montesquieu 61 (1755).
3) (†) använd, brukad, i bruk; äv.: allmänt besökt l. anlitad. Den samma ladun (i Isala) är ännu gengzen, doch illa hållen. HT 1909, s. 168 (1667). En offerkiälla än i dag .. mycket gängse och brukelig. Broman Glys. 1: 179 (1726). — särsk. om gruva l. industriell anläggning o. d.: som är i gång, som är i (full) drift. Leijell PVetA 1751, s. 9. Tilskyndas af gängse Grufvor den ena den andra någon särdeles olägenhet af vattn (så osv.). PH 6: 4676 (1757). Det enda gängse verk, som nu någorlunda bär sig, är Salberget. Leyonmarck PVetA 1775, s. 9.
Spalt G 1611 band 10, 1929