| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄRD jæ4rd, sbst.1, r. l. f. (m. Sahlstedt, Ahlman (1872)); best. -en; pl. -er32 (GR 2: 251 (1525) osv.) ((†) -a PolitVis. 205 (1598); -ar PH 1: 168 (1720), Manderström Rimlex. 344 (1779; jämte -er)).
1) (†) görande, görning; i uttr. ngt står i gärden l. i gärde, ngt är i görningen. I det samma som den handelen som mäst och bäst stod i gärde (som man säga plägar). SElofsson (1599) i HSH 12: 138. Och som denne byggnings sak / Stod i stilla mak / Utan gny och brak. / Bäst i gärden / Hem kom wärden / Och halp til at göra tak. Runius Dud. 3: 73 (1712). — jfr EFTER-, SKADE-, TIDE-, TILL-, VAR-, VÄL-, ÅT-GÄRD.
2) skatt, pålaga, kontribution, bevillning; särsk. (förr) om för ngt tillfälligt ändamål, t. ex. krig, underhåll vid möten o. herredagar, reparation av slott m. m. upptagen, utomordentlig skatt (som sedermera i vissa fall övergått till att bliva en ständig skatt), urspr. utgående i varor, särsk. livsmedel, men som senare kunde erläggas i pänningar. Then gærdh ther schwlle wthgaa wtaff östhergöthlandt. GR 2: 177 (1525). När någon herre reeser i landet, då fordrer Ländzmannen gärdh tillhopa, den dock intet kommer den reesande herren till goda, uthan betales esomofftast verden aff gästen. RP 6: 49 (1636). Lagmännen och Häradshöfdingarne .. uppburo och åtnuto .. Gärder i sina Lagmans och Häradshöfdingsdömmen. Botin Hem. 2: 147 (1756). RF 1809, § 74. Under Gustaf Adolfs regering segrade bruket, att riksdag gaf penningbevillning och landskapsmöte gärd. IllSvH 4: 104 (1879). Genom rättvisa håller en konung sitt land vid makt; / men den som utpressar gärder, han fördärvar det. Ordspr. 29: 4 (Bib. 1917). — jfr BEGRAVNINGS-, BRÖLLOPS-, BÖNE-, DURKTÅGS-, FÄRSKMATS-, GEN-, HJÄLP-, HÖ-, KONUNGS-, KOST-, KRIGS-, KRÖNINGS-, LANDTÅGS-, LEDUNGS-, OXE-, PÄNNING-, SALPETER-, SILVER-, SKATTE-, ÖRTUGS-GÄRD m. fl. — särsk.
a) i uttr. utgöra, förr äv. göra l. göra ut en gärd, erlägga en gärd. Ther gierd görss wtoff landit. GR 1: 194 (1524). Anseendis ath the her j Westergötland göra vth gierder then ena epter then andra. Därs. 8: 30 (1532). All gärd (har sannolikt) i äldsta tider blifvit utgjord efter antalet af bönder eller husfäder. Strinnholm Hist. 1: 552 (1834). — särsk. i uttr. låta göra gärd emot l. åt sig, kräva sammanskott av livsmedel åt sig vid krigståg l. resa o. d. Store fförsthen .. haffuer .. latidt giöre Gärdh emott sigh in vidh Grentzen (mot Finland). HFinlH 2: 244 (1547). Rudbeckius KonReg. 61 (1614).
b) (förr) i sg. best., om den (urspr. ss. en tillfällig bevillning utgående) s. k. landtågsgärden; ofta i uttr. stora gärden. (Adeln begärde) att Giälen motte afskaffas eller något annat som dem beswärer. RARP 2: 90 (1634). Landtågsgärden eller Gjärden .. beviljades i Finland, ett år förr än i Sverige, genom .. Helsingfors Riksdags Beslut .. 1616. Bonsdorff Kam. 453 (1833). HT 1924, s. 223.
c) (förr) i sg. best., om en av prästerskapet erlagd skatt som beräknades efter antalet hemman i varje pastorat o. motsvarade den av de övriga stånden erlagda s. k. landtågsgärden. Wilskman Eccl. 225 (cit. fr. 1617). (Prästerskapet) erlade .. (ända sedan Gustaf I:s tid) gärden (reglerad 1620) samt boskapspenningar (sedan 1627). Hildebrand Statsförf. 300 (1896).
d) (förr) om viss del av en påbjuden skatt (bestående av en viss summa pänningar l. av en viss mängd av vissa bestämda varor o. d.) som skulle av ett visst antal skattskyldiga tillsammans erläggas. J huarie gerd schall ware iiij (dvs. 4) tunnor korn, ij (dvs. 2) lassz höö .. och mett huarie ij (dvs. 2) gerder en gill oxsza. GR 2: 251 (1525). Skatten fördelades i s. k. gärder, hvar och en bestående af (bl. a.) tre tomma tunnor, fyra spann siktadt mjöl .., och skulle om en sådan gärd förena sig sex och sex af bönderne samt tolf och tolf af landborne (arrendatorerne). IllSvH 2: 295 (1876; i fråga om medeltida förh.).
e) (förr) sammanfattningen av de personer (l. gårdar l. hemman o. d.) som skulle tillsammans erlägga en viss gärd (i bet. d). GR 3: 20 (1526). En utväg att minska ojämnheten i skatternas tryck sökte man vinna genom att förena flera skattskyldiga i en s. k. gärd. Hildebrand Statsförf. 154 (1896). Erixon Skultuna 1: 643 (1921).
f) (†) visst mått på jord (för vilket ett visst belopp erlägges ss. gärd). Kom för rätten Paul i Edhista kärande til Hr Pär kyrkiherre i Twna och Stödhi, om en half giärd jord i Stödhe. NorrlS 1: 63 (1530). (Nämnden förklarade att) förenämde halfwa giærdh hadhe legghath wnder stödhe præsthebol. Därs. 64.
g) (i fråga om ä. förh.) om rekvisition av pänningar l. livsmedel som en inkräktare i krig pålägger en i besittning tagen landsdel o. d.; jfr BRAND-SKATT 2. De klå sig farligen bakom öran nu här ut med älfven, de som ha gett brandskatt och jääl åt fienden. Ekeblad Bref 2: 43 (1657). Gustaf III 1: 125 (1789). — jfr KRIGS-GÄRD.
3) (i sht i vitter stil) i oeg. o. bildl. anv. av 2: ”skatt”, tribut, offer. Mitt hjertas bud jag endast fyller; / Det fala smickret ej förgyller / En gärd åt sanningen och dig. Wallin Vitt. 2: 10 (1804). Få menniskor torde åt mensklig svaghet hafva betalat en mindre dryg gärd. Adlerbeth ÅmVetA 1817, s. 17. Min fader måste betala åt naturen sin gärd (då han dog vid hög ålder). Ritterberg Sall. 109 (1832). Detta är en skyldig gärd åt hans förtjenster. Cavallin (1875). Naturen är ju ock ett offerväsen: / den fordrar allas våra lif i gärd / på sin omätligt stora offerhärd. Rydberg Dikt. 2: 102 (1891). ”Jag vill verka för detta”, sade han med lyftad panna. ”Det skall bli min gärd till mitt fosterland”. Lagerlöf Top. 151 (1920). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c). (Karl X Gustav) var en Herre, som erhållit en förtreflig upfostran, studerande vid Upsala Academie och utländska lärosäten, sedan han i sina höga föräldrars hus niutit ömhetens och klokhetens vidsträktaste gärd. HSH 9: 128 (c. 1740). Hvart nidingsdåd i vredens stund bedrifvet, / det är hans verk, är mörka Makters gärd (dvs. en gärd åt mörka makter). Tegnér (WB) 5: 146 (1821).
b) (†) övergående i bet.: alster, avkastning. Öfver böljans gölar / Vi skola till Dig föra fridens gärd. JGOxenstierna 5: 378 (1809). På klippans gärd / Plundra du Siberiens grufvor. CVAStrandberg 1: 37 (1844).
c) (†) om sammanskott av matvaror o. d. till ngn festlighet. Linné Ungd. 2: 344 (1734; i fråga om bröllop). Välplägnaden (vid de medeltida gillenas sammankomster) .. anskaffades genom gärd eller skott, d. v. s. allmänt sammanskott. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 164 (1863).
d) (i högre stil) i uttr. (en) gärd av ngt, närmande sig bet.: bevis på ngt, uttryck för ngt. Gärd av tacksamhet, vanlig inskription på begravningskrans. De äro verkligen nu de första att gifva gärden af hjertlig beundran åt den ibland dem, som blifvit utmärkt begåfvad. Bremer Pres. 44 (1834). En obetydlig gärd af uppmärksamhet och välvilja kan göra otroligt mycket godt. PT 1910, nr 29 A, s. 3. — jfr AKTNINGS-, ARTIGHETS-, BEUNDRANS-, HÅGKOMST-, MINNES-, SAKNADS-, TACKSAMHETS-, TROHETS-, VÄNSKAPS-, VÖRDNADS-GÄRD.
-KO, -OXE, -PÄNNINGAR, se C.
-PÄNNINGAR, -SMÖR, se C.
C (numera bl. i fråga om ä. förh.): GÄRDE-BEVILLNING. (förr) jfr BEVILLNING 3 a. Nordström Samh. 1: 372 (1839). Frey 1841, s. 178. —
-BREV. (förr) kungligt brev gm vilket gärd påbjöds. Bergfalk Beskattn. 61 (1832). Forssell Hist. 1: 78 (1869). —
-HUS. (förr) hus vari ss. gärd till kronan erlagda varor inlades för förvaring. Runeberg IVetA 1757, s. 13. Widmark Helsingl. 1: 337 (1860). —
-HÖ. (gärde- 1557—1908. gärdes- 1741—1743) (förr) hö som ingick i l. erlades ss. gärd. GR 27: 263 (1557). särsk.
a) kam. om en från en tillfällig gärd härstammande räntetitel som skulle utgå i hö. Den i hemmantalsräntan ingångna persedeln gärdehö. Widmark Helsingl. 1: 374 (1860).
b) om en 1765—1886 i Viborgs län i Finland bestående skatt som urspr. skulle erläggas i hö. Bonsdorff Kam. 468 (1833). 2NF (1908). —
-KLIPPARE, m. l. r. (förr) klippare (dvs. visst slags häst) som ingick i l. erlades ss. gärd. GR 26: 690 (1556). HH XIII. 1: 211 (1565). —
-KO. (gärd- 1582. gärde- 1530) (förr) ko som ingick i l. erlades ss. gärd. HH XI. 1: 80 (1530). HFinlKamF 4: 103 (1582; i ränteregister). —
(2 d) -LAG, n. (förr) sammanfattning av personer som gemensamt erlade en viss gärd. AOxenstierna 2: 212 (1614). 2NF 28: 120 (1918). —
-MAN, m. [fsv. gärdha man] (förr) person som hade i uppdrag att inom ett område insamla en gärd, uppbördsman. Schroderus Os. 2: 60 (1635). Bergfalk Beskattn. 60 (1832; möjl. efter handl. fr. 1535). 2NF (1908). —
-MANTAL~20 l. ~02. kam. (urspr. vid uttagande av gärd införd) enhet för jords skattläggning, mantal. OxBr. 11: 308 (1648). En hel soldat-rote .. svarar uppå de fleste ställen emot ett helt gärde-mantal eller helt hemman. EconA 1807, mars s. 23 (1792). Gårdatal, gärdemantal och hemmantal äro synonymer till mantal. I Jämtland är benämningen gärdemantal allmän för hemman, beräknade till hela, efter 6 tunnor utsäde. 2NF 17: 818 (1912). —
-OXE. (gärd- 1639. gärde- 1526—1781. gärdes- 1558) (förr) oxe som ingick i l. erlades ss. gärd. GR 3: 309 (1526). JTengström i 1VittAH 4: 215 (1781). —
-PERSEDEL. (gärde- 1555—1882. gärdes- 1719—1860) (förr) persedel som ingick i l. erlades ss. gärd. GR 25: 570 (1555). Johansson Noraskog 2: 135 (1882). —
-PÄNNINGAR, pl. (gärd- 1655. gärda- 1527. gärde- 1526 osv. gärdes- 1695—1720. gärds- c. 1650) (förr) pänningar som ingingo i l. erlades ss. gärd. The gerde pæningha som wtgioris aff kalmarna Læn. GR 3: 341 (1526). Uppl. 2: 617 (1908; i fråga om förh. på 1500-talet). särsk. om en av prästerskapet erlagd skatt; jfr GÄRD, sbst.1 2 c. SvRStBesl. 1/3 1660, s. B 2 b. 2NF (1908). —
-REGISTER. (gärde- 1576—1875. gärdes- 1560) (förr) register över från visst område utgående gärd. Bergfalk Beskattn. 59 (cit. fr. 1576). Forssell Hist. II. 1: 83 (c. 1871, 1875). —
-SMÖR. (gärda- 1614 (: hestaspijks gärda smöret). gärde- 1530—1650) (förr) smör som ingick i l. erlades ss. gärd. HH XI. 1: 75 (1530). LReg. 249 (1650). —
-SPANNMÅL~20 l. ~02. (gärde- 1588 osv. gärdes- 1642) (förr) spannmål som ingick i l. erlades ss. gärd; särsk. kam. om en från en tillfällig gärd härstammande räntetitel som skulle utgå i spannmål; jfr RÄNTE-SPANNMÅL. HBielke (1588) i HSH 7: 36. VgFmT III. 3—4: 74 (i handl. fr. 1642). NF (1882; med hänv. till räntespannmål). —
D (†): GÄRDES-HÖ, -OXE, -PERSEDEL, -PÄNNINGAR, -REGISTER, -SPANNMÅL, se C.
E (†): GÄRDS-PÄNNINGAR, se C.
Spalt G 1613 band 10, 1929