| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÄRDA jæ3rda2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
(i Norrl. o. Finl., bygdemålsfärgat)
1) = GÄRDE 2. (På högslätten) syntes först ett omfattande stängsel av sammanvräkta björkbråtar: lapparnes gärda för hjordarnas skiljande. Högberg Baggböl. 2: 23 (1911). jfr REN-GÄRDA.
2) = GÄRDE 3. NorrlS 1: 47 (c. 1770). Snön var borta och ungdomen hade börjat slå boll på gärdorna. Ottelin BSorl. 41 (1904). Väring Frost. 138 (1926).
Spalt G 1617 band 10, 1929