Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GÖRDELMAKARE jœ3rdel~ma2kare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
urspr. o. eg.: handtvärkare som förfärdigar bälten o. därtill hörande beslag o. spännen; sedermera bl. ss. benämning på utövare av ett handtvärk som består i förfärdigande (o. förgyllande) av (i allm. mindre) föremål (i sht spännen, knappar, beslag, ljusstakar o. d.) av mässing l. av annan kopparlegering (gulmetall, brons); gälbgjutare; jfr BÄLTARE, GÖRDLARE. Linc. (1640). Den Klutaren Giördelmakaren, som har beslaget (till selarna) så länge hos sig. Modée FruR 36 (1738). Stockholms Stad äger nu af Borgerskap .. 12 Gördelmakare. PJBergius IVetA 1758, s. 32. Gördelmakare, som förfärdiga metall- och förgyllda messingsknappar. Gustaf III 1: 236 (1778). Gelbgjutare eller Gördelmakare. SPF 1842, s. 33. MalmöAdrKal. 1928, s. 564.
-ÄMBETE~020 l. ~200. (förr) gördelmakarnas skrå; äv. (†): gördelmakeri. (N. N.) Lährer Jördelmakare Embetet hoos Mest:r Hans Jacob. BoupptSthm 14/10 1675. Mestare af Giördell makare Embetet. Därs. 22/11 1678, Bil. MeddNordM 1901, s. 265.
Spalt G 1742 band 10, 1929