| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
1) motsv. HAKE, sbst.2 1: fästa (ngt) med l. på l. i hake (hakar), fatta l. gripa med hake (ngnstädes), upphänga (ngt) med l. på hake (hakar), häkta; äv. allmännare: fästa (ngt) ss. med l. på l. i en hake (hakar), fatta l. gripa (i l. om ngt) med (ngt) ss. med en hake (hakar); i förb. med prep. (ut)av l. (i)från l. (ut)ur o. i de särsk. förb. HAKA AV, HAKA FRÅN, HAKA LÖS, HAKA NED, HAKA (UT)UR äv. för att beteckna lösgörande från fäste l. förbindelse medelst hake l. hakar o. d. Han lyckades haka metkroken ur rocken. Haka dörren av gångjärnen. 2Mos. 39: 18 (Bib. 1541). En Jernhaka .. der uthi hakas Seglet. Rålamb 10: 21 (1691). (Jag) kiände .. ett knä hvar uti jag, mit finger hakade. Hoorn Jordg. 2: 214 (1723; i fråga om förlossning). Båtshaken .. hakades längst förut i båten. Gosselman Sjöm. 1: 31 (1839). (Han) hakade foten om en grenstump. Nyblom Hum. 173 (1874). Om fotknekten hakat hellebarden i ett sådant axelbrätte, drar han ryttaren i backen. Rydberg Vap. 35 (1891). Idel granna lampor hakas då (vid ”femdagarsfesten” i Kina) på smala bambustänger. Wirsén Ton. 199 (1893). Försäljarna (hade) hakat luckorna för sina bodar. Heidenstam Karol. 2: 91 (1898). — särsk. (numera knappast br.) med avs. på klädesplagg: häkta. Auroras jungfru börjar redan haka kjolen på rona. CFDahlgren 3: 125 (1820). LoW (1862).
2) [med anslutning till HAK 2] (i fackspr.) hopfoga l. hopfästa (tvenne föremål l. delar av samma föremål) gm att låta det (den) ena med ngn del gripa in i ett hak i det (den) andra; äv. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet.; numera företrädesvis i den särsk. förb. HAKA IHOP; särsk. (numera knappast br.) i uttr. haka kant i kant, i fråga om tvenne plankor o. d. längs vilkas ena kant omväxlande hak o. tappar utsågats l. urhuggits så att den ena kantens tappar passa in i motsvarande hak på den andra: hopfoga så att tapparna gripa in i haken. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Utländska tunnbindare .. nyttja (icke) hakade utan lindade tunnband. Eneberg Karmarsch 1: 132 (1858).
3) refl. l. intr. i mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. av 1.
a) med personsubj., refl.
α) (i vitter stil, knappast br.) klänga sig fast (vid ngt), hålla fast (vid), ”icke släppa”. Remmer Högf. 60 (1818). Jag mig hakar vid det hopp att ej / Få lida något annat, än mig är bestämt. Risberg Sof. 14 (1910).
β) (numera knappast br.) fästa sig (vid ngt), haka upp sig (på ngt) (se HAKA UPP 2 b); bl. i förb. med bestämning inledd av prep. vid. Nordforss (1805; angivet ss. ”fam.”). Haka sig vid et ord. Weste (1807; angivet ss. ”fam.”). Enevald Svenonius hakade sig, trots stora betydelsedifferenser, vid yttre ljudlikheter. Heikel Filol. 149 (1894).
γ) (vard., föga br.) ”staka sig”, haka upp sig (se HAKA UPP 2 a); numera nästan bl. med bestämning inledd av prep. på. Våra mamseller .. spelade .. ett och samma — hakade sig och trasslade och öfvade ända till dess det gick som en olja. Wetterbergh GNord 14 (1862). Haka sig på (översättningen av) ett svårt ställe i Tacitus. Östergren (1926).
b) med saksubj. l. opers.
α) (i vissa trakter, vard.) stöta på svårigheter, ”trassla sig”, haka upp sig, ”taga emot”.
α’) intr. NordT 1893, s. 670. Man kan ju .. försöka att sätta ihop ett .. liberal-socialistiskt regeringsprogram; vi misstänka, att det skulle haka på åtskilliga punkter. SD(L) 1914, nr 280, s. 2. Det var egentligen latinet, hans svaghet redan i skoltiden, som hakade. Almquist Nordlund 28 (1919).
β’) refl. (Det gick) bra för honom i skolan — .. om det någon gång hakade sig, så var pappa icke god att komma hem till. Roos OsynlVäg. 262 (1903). Den sextonde maj kom och gick utan att några spritaffärer slogo upp sina dörrar. Något hade hakat sig i sista stund. SvD(B) 10/7 1927, Söndagsbil. s. 7.
β) [jfr t. da hakt es, det är därpå det hänger] (†) i uttr. det är inte därpå det hakar, det är inte därpå det hänger, det är inte det som är huvudsaken. Lidforss DQ 2: 500 (1892).
4) (†; se dock slutet) motsv. HAKE, sbst.2 1: använda hake på (ngt), behandla (ngt) med hake (l. ngt som liknar en hake); jfr den särsk. förb. HAKA UT. — särsk. (i sht förr) färg. hantera (färggods, i sht vadmal) med hake under färgningen på varmkyp; äv. utan obj. i uttr. haka på kypen. Sahlin SkånFärg. 110 (1928).
1) tr.: fastgöra (ngt i l. på l. om osv. ngt annat) med hake l. hakar o. d., fastsätta (hake l. hakar o. d. i ngt); äv. allmännare: fastsätta (ngt i ngt); äv. bildl. Grundell AnlArtill. 1: 60 (c. 1695). Strindberg TrOtr. 4: 187 (1897; bildl.). Magistern .. doppade pennan i gethornet, som han hakade fast i öglan vid bordet. Heidenstam Birg. 103 (1901).
2) refl.: fästa sig (i l. vid ngt l. ngn) med hake l. hakar o. d.; äv. allmännare: klamra sig fast, klänga sig fast. Karborrarne haka sig fast vid klädren. Lind (1749). Klippbranterna, i hvilkas rämnor små enar förtvifladt haka sig fast. Nyblom Österut 92 (1908). Jag fick tag i båtshaken för att haka mig fast någonstans. Jahn DjurJägL 77 (1909). särsk. bildl. Finner ni det omöjligt att en misstanke .. kan haka sig fast vid er? Ridderstad Samv. 2: 126 (1851). Vi få ej haka oss fast vid våra egna tycken, meningar eller fördomar. Verd. 1887, s. 4. Schück Shaksp. 1: 157 (1916). När man här krampaktigt hakat sig fast vid det stela schemat (för olika skollinjer) så måste (osv.). SvD(B) 1929, nr 301, s. 18. särsk.
a) (vard.) i uttr. haka sig fast vid ngn, klamra sig fast vid ngn (ofta i syfte att vinna fördelar), icke ”släppa” ngn. Dalin (1852). Svedelius Lif 389 (1887). WoH (1904).
b) (numera i sht i Finl., vard.) i uttr. haka sig fast vid ngt, haka upp sig l. ”hänga upp sig” (på ngt), fästa sig (vid ngt); i förb. med bestämning inledd av prep. vid. Grefven hakade sig fast vid ordet excès, och påstod, att (osv.). Ekmanson Sterne 2: 77 (1791). Historien har hakat sig fast vid Kristinas personliga motiv (i hennes statskonst). Topelius Planet. 3: 60 (1889). (Opponenten) hakade sig fast vid tryckfelen (i avhandlingen). Söderhjelm Brytn. 254 (1901).
c) (vard., föga br.) i fråga om tal l. uppläsning: på grund av stamning o. d. göra ett uppehåll under försök att få fram ord l. stavelse, hacka (på); vanl. i förb. med prep. på. Norman MusUpps. 30 (1880, 1888). Maria företedde prof på typisk stamning. Hon hakade fast sig på det ena ordet efter det andra. SD(L) 1896, nr 25, s. 5. 4) intr.: haka sig fast, fattas av hake l. hakar o. d. o. därigenom bliva fastsittande; äv. allmännare: fästa sig l. fastna (vid l. på ngt); äv. bildl.; förr äv.: ta emot, trassla sig; jfr HAKA, v. 3 b α. Sahlstedt (1773). Ett ankare, som .. hakat fast i ett annat. Landell Bligh XVI (1795). De förhållanden i hvilka ett fruntimmer lefver (äro) hinderliga för hennes rörelser … Det hakar fast öfverallt. Bremer Brev 2: 272 (1842). (Ormslåns skinn) lemnas .. vid ett .. taggigt ris, der det hakar fast, medan han kryper derur. Nilsson Fauna 3: 37 (1842). Janson Abr. 315 (1901). —
HAKA FRÅN10 4, äv. IFRÅN04. (mindre br.) haka av. Vi ska haka ifrån nyckelknippan, som sitter fast vid hans bälte. Kexél 1: 390 (1793). LoW (1862). —
HAKA I10 4, äv. UTI04. fästa (ngt) i (ngt) med hake l. hakar, taga fäste i (ngt) med hake l. hakar o. d., taga fäste i (ett föremåls) hake l. hakar o. d., häkta i; äv. i absolut anv. om krok o. d.; äv. bildl. Akta dig, metkroken kan lätt haka i. Rosenfeldt Tourville 7 (1698). Hans kläder (hade) hakat i en späd rönn. Wetterbergh Sign. 58 (1843). De hakade i framstammen på ett skepp. Palmblad Fornk. 2: 198 (1844). Ett lifbälte .. anskaffas, och kroken hakas i. Skottsberg Båtf. 42 (1909). jfr IHAKA. —
1) med hake l. hakar o. d. hopfästa l. hopfoga (olika föremål l. delar av samma föremål); äv. refl.; äv. mer l. mindre bildl. Dähnert 107 (1746). Stam-lior och båtshakar tiente .. (i sjöstriden), så väl til at haka sig ihop med fienden, som at betaga honom undanflygten. 1VittAH 4: 197 (1783). Guirlanderne .. hakas .. ihop i det vridna håret. KonstNyhMag. 1: 32 (1818). Två människor, som hakat ihop sina hjärterötter. Didring Malm 2: 264 (1915).
2) (mera tillf.) intr.: fästa sig ihop med hakar; äv. bildl.; förr äv.: med hakar fastgöra sig (vid ngt). De 2 andra skeppen .. (skulle) komma .. til biträde, och haka ihop med det fiendtliga skeppet. 1VittAH 4: 262 (1783). Där ser man orsakskedjan. Allt hakar ihop, bara man tänker efter. Didring Malm 2: 289 (1915). (†) Ty wil iag ej i hoop med sljke Otiod haka / Men heller achta på the andra Foglar spaka. Spegel GW 204 (1685).
3) (i fackspr.) intr., till 2. I vardera änden (av träbandet till en tunna) var ett hak intäljt, så att, då ändarna svängdes om varandra dessa hakade ihop till en oupplöslig knut. VästmFmÅ 14: 40 (1924). —
HAKA IN10 4. fastsätta (hake l. krok o. d.) i (ngt), inhaka. Rosenfeldt Tourville 7 (1698). Genom att omväxlande haka in krokarna .. i länkarna af kedjan. ArkKemi II. 35: 4 (1907). jfr INHAKA. —
HAKA LÖS10 4, äv. LOSS4. lösgöra (ngt) från (dess) hake l. hakar o. d. l. från ngt varvid det är fasthakat; äv. refl. Oscar II I. 1: 29 (1858, 1885). En utvärtes fasthakad tenn, som hakades lös. Högberg JesuBr. 2: 177 (1915). —
HAKA NED10 4, äv. NER4. nedtaga (ngt) från den hake l. de hakar o. d. varpå det hänger. Bremer Hem. 1: 159 (1839). Det skulle gå så lätt att haka ner min gamla bergkristallkrona. Wägner NattS 198 (1926). jfr NEDHAKA. —
HAKA PÅ10 4, förr äv. UPPÅ. anbringa l. upphänga (ngt) på hake l. hakar o. d., häkta på; äv. i absolut anv. Dähnert 107 (1746). (Lapparna) hakade på kaffepannorna och togo sig en tår. Didring Malm 1: 90 (1914). särsk. färg. i absolut anv.: fastsätta tyget på torkramens klaverkrokar. Sahlin SkånFärg. 203 (1928). jfr PÅHAKA. —
HAKA SAMMAN10 32 l. 40, äv. TILLSAMMAN(S)040 l. 032.
2) (†) HAKA IHOP 2. När man ändteligen hant haka tilsammans med de fiendtliga skeppen (så osv.). 1VittAH 4: 255 (1783). —
HAKA TILL10 4. haka samman l. ihop. Grebst Året 89 (1913). Man hakar .. till bäverpälsen uppe i halsgropen. Essén Doll. 191 (1917). jfr TILLHAKA. —
1) upphänga (ngt) i l. på hake l. hakar o. d. Swedberg Ordab. (c. 1730). (Bondkvinnan) hakade upp saxen och kammen på väggen. Heidenstam Folkung. 1: 270 (1905). (Hon) hakade upp mikrofonen och ringde av. Essén Doll. 66 (1917). särsk. (†) i absolut anv.: anbringa hakebössa på dess stöd. Tå lille Jösse thet såg (att Dacke befallde sina män att skjuta Måns Holm och Måns Person), språng han och thill sina piltar och bad them i lijcka måtto haka wp. Brahe Kr. 34 (c. 1585).
2) refl.: haka sig fast (i l. vid ngt), bli fastsittande därigenom att ngt hakar l. griper i, hänga upp sig. TT 1889, s. 128. (Den elektriska) fläkten hade plötsligt stannat, hakat upp sig som vanligt. Essén KessSthm 16 (1918). Stolen (hade) .. hakat upp sig i en av fönstrets metallmärlor. Dens. Prim. 30 (1919). särsk. bildl.
a) (vard.) ”fastna”, icke komma vidare, ”köra fast”; äv. med sakligt subj.: ”gå i baklås”, ”låsa sig (fast)”; stundom i uttr. haka upp sig på ngt (jfr b). Allt var nära att haka sig upp derpå, att ännu inga noggranna bestämmelser kunnat träffas (osv.). Wirsén i 3SAH 2: 631 (1887). Det kom (under uppläsningen av polisrapporten) oupphörligen saker, som han (dvs. den anklagade) hakade upp sig på innan han förstod. Koch Arb. 249 (1912). Det är teaterchefen och fru (N. N.) .. som samarbetet hakat upp sig för. DN(A) 1928, nr 351, s. 13.
b) i uttr. haka upp sig på ngt (jfr a), (alltför mycket) uppehålla sig vid ngt (ofta med ogillande l. klander), fästa (alltför) stort avseende vid ngt (ofta ngt relativt oviktigt l. betydelselöst o. d.); anmärka på ngt; stundom: taga anstöt av ngt. Haka upp sig på detaljer. (En) benägenhet att haka upp sig på former eller på bisaker. Verd. 1883, s. 290. Alltid brukar det finnas något att haka upp sig på. GHT 1895, nr 300 B, s. 1. Det (dvs. vad som förekommer i en viss revy) har ingen hörbart hakat upp sig på, fastän här bjudes på den verkliga rafflande hädelsen. SvD(A) 1929, nr 73, s. 12. 4) lossa l. öppna (ngt) som är hopfäst med hake l. hakar o. d., häkta upp. Lindfors (1815). Hallström VilsnFågl. 90 (1894). En elegant herre hakar upp fönstret. Högberg Jim 173 (1909). —
HAKA UR10 4. haka loss (ngt ur ngt). Berndtson (1880). Fyrsträngen hakas .. ur friktionsrörets ögla. NF 5: 736 (1882). Sömnadsb. 9 (1915). jfr URHAKA. —
Spalt H 51 band 11, 1930