Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HARPA har3pa2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (äv. konkretare, i sådana ssgr som AV-HARPNING o. HARPNINGS-HÖG).
Etymologi
[till HARPA, sbst.2; jfr dan. o. nor. harpe, nor. dial. harpa, holl. harpen, t. harfen]
medelst harpa (se HARPA, sbst.2) sålla, rensa l. sortera (ngt).
a) landt. till HARPA, sbst.2 a, med avs. på säd, frö o. d. Broocman Hush. 2: 175 (1736). Genom harpning och sållning kan utsädesfröet oftast lätt rengöras. Arrhenius Jordbr. 2: 6 (1860). Harpad säd. UtsädT 1896, s. 25. — jfr AV-, SÄDES-HARPNING m. fl.
b) i sht tekn. till HARPA, sbst.2 b, med avs. på grus, kol, malm o. d. Den fina .. harpade Malmen. Rinman 1: 280 (1788). Harpad trädgårdsjord till salu. GHT 1926, nr 93 A, s. 20.
Ssg: (b) HARPNINGS-HÖG, r. l. m. (i fackspr.) hög av gm harpning ursållade föremål (t. ex. kol). 5SvGeolU 6: 361 (1915).
Avledn.: (b) HARPARE, sbst.2, m. person som har till yrke att harpa grus o. d.; i sådana ssgr som GRUS-HARPARE l. elliptiskt för dessa.

 

Spalt H 471 band 11, 1930

Webbansvarig