Publicerad 1930   Lämna synpunkter
HEJA häj3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr HEJARE, sbst.1
Etymologi
[efter holl. (mholl.) heien, slå ned, påla ned; av ovisst urspr.]
1) (i sht i fackspr.) låta en hejare (upprepade ggr) falla på ett föremål (ofta en påle l. dyl.). Den gjutna järncylindern (sänktes) medelst muddring och hejning. 2UB 1: 517 (1898).
2) tekn. bearbeta (ett föremål av metall) med hejare l. fallhammare; medelst dyl. bearbetning forma, åstadkomma l. tillvärka (ngt). JernkA 1869, s. 175. Valsad eller hejad ketting. TT 1889, s. 193. MeddTeknSkSthm 1895, s. 24. 3NF 9: 767 (1928).
Särsk. förb.: HEJA NED10 4 l. NER4. till 1: (i fackspr.) driva ned (med hejare). Heja ned en påle. Björkman (1889). —
HEJA SÖNDER10 40. (i fackspr.) till 2: (med hejare) slå sönder. JernkA 1886, s. 162. Därs. 1903, s. 511.
Ssg: (2) HEJ-SMED. tekn. person som i en värkstad l. fabrik värkställer hejning; jfr HEJAR-SMED. SD 1912, nr 2, s. 14.

 

Spalt H 631 band 11, 1930

Webbansvarig