Publicerad 1931   Lämna synpunkter
HIVA hi3va2 l. HYVA hy3va2, v. -ade; i bet. 1 äv. (numera bl., föga br., i fackspr.) imper. hiv (Ekbohrn NautOrdb. (1840), Östergren (1927; angivet ss. ”kommandoform”); jfr SoS 1913, s. 138 ff.). vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (i bet. 2, i ssgn LOD-HYVARE).
Ordformer
(hiv- i bet. 1 o. 2 1840 osv. hyv- i bet. 1 1842 (: hyfva upp)—1920, i bet. 2 1847 (: hyfvar till) osv., i bet. 3 1881 osv. Anm. Ss. sjöt. användes numera i regel hyva, i vard. språk i bet. 1 däremot företrädesvis hiva)
Etymologi
[sv. dial. hiva, hyva; liksom d. hive, nt. o. t. hieven av eng. heave, samma ord som HÄVA; jfr nor. (dial.) hiva, hyva; y-vokalen torde hava uppkommit gm labialisering av i framför v]
1) (sjöt. o. vard.) medelst lina, kätting l. dyl. lyfta l. draga l. hissa upp (ngt); vanl. i förb. med adverbiella uttr. (se äv. särsk. förb.); ss. sjöt. ofta i fråga om lyftande osv. (av ngt tungt: ankare o. d.) som sker medelst gång- l. bråspel l. vinsch l. dyl.; äv. abs. l. med objektet ersatt av prep.-förb. inledd av i, ofta särsk. i fråga om kringvridandet av spelet osv.: vinda o. d. Hiva pall, se PALL. Hiva i ginorna, i spelet (sjöt.). Hiva (ankaret) till kort (stagvis), hiva kort, (sjöt.) hiva in ankartåget (-kättingen), så att den uteliggande kabeln (kättingen) blir kort o. fartyget står nästan över ankaret. Hiva lätt, (sjöt.) lätta ankaret. Hiva villigt, vackert, (sjöt.) dvs. med kraft resp. långsamt. Hiva kölen ur vattnet (vid kölhalning). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Då ankaret är hyfvadt till kort, så hala in på jaglinan. Nyström o. Smith Kemp 143 (1881). Stenfelt (1920). Det har ej gått många minuter, förrän en lagom stekgädda hivas ombord. BygdFolk 112 (1927).
2) (lyfta o.) kasta (ngt, ett kort stycke); dels (urspr. o. ännu ofta) sjöt., i fråga om utkastande av lod vid lodning l. vräkande över bord av ngt o. d.; dels (vard.) allmännare: slänga, kasta (ngt). Ekbohrn NautOrdb. (1840). Korrektionsfången .. (hade) sagt: ”vi ska hyfva sten på bondtjufvarne” (dvs. fångvaktarna). ÖgCorr. 1854, nr 5, s. 4. Löjtnant Walsh .. hyfvade en gång lodet utan att med 24,000 fots lina finna botten. SvTidskr. 1873, s. 456. Så fort något hyfvas öfver bord, .. äro .. (måsarna) genast framme. VFl. 1905, s. 107. — jfr LOD-HYVNING.
3) sjöt. intr., eg.: höja (o. sänka) sig upprepade ggr; dels (mindre br.) om sjö: häva sig; dels om visst slags rörelser hos fartyg i sjögång: slingra. I hyfvande sjö. TIdr. 1881, s. 43. Äro dessa rörelser (dvs. rullningar) stora och förenade med betydande långskeppsrörelser (stampningar), säges fartyget slingra l. hyfva. 2NF 23: 1139 (1916).
Särsk. förb.: HIVA I10 4. särsk. (vard.) till 2: kasta l. slänga (ngn l. ngt) i (ngt). Ta’n och hyfva i’n (näml. i vattnet). TIdr. 1896, s. 460. —
HIVA IN10 4.
1) sjöt. till 1. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Hifva in på en tross och slacka på en annan. Antarctic 2: 422 (1904).
2) (vard.) till 2. En gråhårig herre .. hyfvade in pojken (i kupén). Hedenstierna Fideik. 137 (1895). —
HIVA TILL10 4. [jfr (ä.) d. hive til] (numera knappast br.) slå till, ”drämma till”; jfr HIVA 2. Blanche Våln. 637 (1847). —
HIVA UPP10 4 l. OPP4. jfr UPPHIVA. sjöt. till 1: medelst lina osv. lyfta osv. upp (ngt); äv. (vard.) med anslutning till HIVA 2: kasta l. slänga upp (ngt). Hyfva upp ankaret. Sturzen-Becker 2: 73 (1842, 1861). Bergman LBrenn. 90 (1928). —
HIVA UT10 4. (vard.) till 2. Malin! säger du Piplisa en gång till, så .. hyfvar (jag) ut dej genom kajutfönstret. Jolin Mjölnarfr. 64 (1865).

 

Spalt H 983 band 11, 1931

Webbansvarig