Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HO hω4, sbst.1, r. l. m. (m. Lind (1749), Lundell; f. Sahlstedt (1757), Cavallin (1875)); best. hon (LPetri 2Post. 138 a (1555) osv.), äv. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) hoen (Grubb 580 (1665), VästmFmÅ 15: 42 (1925)) ((†) honen Broman Glys. 3: 440 (c. 1740)); pl. hoar (IErici Colerus 2: 218 (c. 1645) osv.) ((†) honar Fernander Theatr. 298 (1695); hoor Schroderus Comenius 414 (1639)); pl. best. hoarna (Osbeck Lah. 57 (1796) osv.) ((†) honar 2Mos. 2: 16 (Bib. 1541), Kolmodin QvSp. 1: 171 (1732)).
Ordformer
(ho(o) 1538 osv. hov KlippanPprsbr. 244 (i handl. fr. 1714), Billing Hipp. 325 (1836: Trädhof))
Etymologi
[fsv. ho, sv. dial. ho, håv o. d., i bet. 1 o. 2, motsv. d. (dial.) ho(v), ho; av ovisst urspr.; möjl. besläktat med sanskr. kōṧa-, behållare, kar m. m., o. hörande till den ieur. roten (s)ku, betäcka o. d., i t. ex. HUD, sbst.1, HÖS, huvudskål, o. möjl. SKO]
1) behållare bestående av en vanl. likt ett tråg urholkad, grov stock (stundom en urgröpt sten) o. avsedd för vatten, kreatursfoder (i sht svinmat) o. d.; numera vanl. om liknande behållare av annat material, ss. bräder, cement l. järn, äv. använd för andra, i sht tekniska ändamål. VarRerV 31 (1538). När hooen är thomm, så bijtas grijserna. Grubb 580 (1665). Talgen .. bultas väl med en yxa uti en stadig ho, som är giord af en tiock ståck. Warg 53 (1755). Hoar för handtvätt (i tvättstuga). SuntFörn. 1930, s. 29. — jfr BLANDNINGS-, BRYN-, DRICKS-, DRYCKES-, HACK-, HÄST-, KALK-, KLAPP-, MAT-, OLJE-, SALT-, SLIP- (STENS)-, SMEDJE-, STAMP-, SVIN-, VALK-, VASK-, VATTEN-HO m. fl. — särsk. i oeg. anv.
a) (i vissa trakter, förr) fisk. visst lådformigt redskap vid laxfiske (”hoppfiske”). Osbeck Lah. 55 (1796). MeddLantbrStyr. 1927, 5: 89.
b) (†) om ackja. Ingen Häst kommer fortare än Rehnen, när han släpar sin Ho på Sniöskorpan. Mörk Ad. 1: 129 (1743).
2) (†) i vattenkvarn: (av en urholkad stock gjord) ränna varigenom vattnet ledes till hjulet; stundom allmännare: ränna. Ihre (1769). Rännor, af allmogen kallade hoar, som bestodo af urhålkade trädstammar och närmast liknade de på orten begagnade qvarnrännor. Englund Ged. 34 (1853). — jfr KVARN-HO.
Ssg (till 1): HO-JÄRN. (numera knappast br.) järnvärktyg med rundad ägg (avsett till urholkning av trähoar o. d.), skedjärn. BoupptVäxjö 1765.

 

Spalt H 1101 band 11, 1932

Webbansvarig