Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOVA, v.1; pr. ind. -ar. vbalsbst. -AN (ss. förled i ssgr), -ANDE (SynodA).
Etymologi
[jfr fsv. hova, hålla festligt samkväm, uppträda med ståt l. prakt; motsv. ä. d. hove, ståta, leva högt; efter mnt. (mholl.) hoven, hålla hov, hålla fest; avledn. till hov (se HOV, sbst.4)]
(†)
1) = HOVERA 1. Såsom een brudh hooffuar j sitt smycke. LPetri Jes. 61: 10 (1568). — särsk. = HOVERA 2 a. SynodA 1: 89 (1649).
2) i fråga om uppvaktning för brud l. brudpar vid bröllop.
a) i förb. HOVA IN, HOVA UT.
b) i uttr. hova för bruden, = HOVERA 2 b. Framför brudparet gingo alla flickor, både de som voro bjudna till bröllopet och icke. Detta kallades att hofvera eller hofva för bruden och afsåg att vara en hedersbevisning åt brudfolket. Fatab. 1907, s. 171 (i fråga om bröllopsseder under 1600- o. 1700-talet på Gotl.).
Särsk. förb. (till 2 a; †): HOVA IN. uppvakta (bruden l. brudparet) vid ingåendet i kyrkan. LNeogard (1732) i Fatab. 1907, s. 170. —
HOVA UT. uppvakta bruden (l. brudparet) vid utgåendet ur kyrkan. LNeogard (1732) i Fatab. 1907, s. 170.
Ssgr (till 1 slutet; †): HOVAN-KAKA. kaka som av bruden framlämnades vid altaret, då hon efter giftermålet ”hoverade” i kyrkan (jfr HOVERA, v.1 2 a). Dijkman AntEccl. 318 (1678, 1703). (Forssell o.) Grafström 108 (1832; fr. Blekinge). Afzelius Sag. 6: 234 (1851; efter ä. handl.). —
-OST. jfr -KAKA. Dijkman AntEccl. 318 (1678, 1703). (Forssell o.) Grafström 108 (1832; fr. Blekinge). Afzelius Sag. 6: 234 (1851; efter ä. handl.). —
-ÖL. gästabud som hölls efter ett brudpars ”hovering”. 12 (febr.) — qellen i hovanöl hos D. Bengt. JTBureus (1626) i 2Saml. 4: 98.

 

Spalt H 1289 band 11, 1932

Webbansvarig