Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYLA, r. l. f., l. HYLE, n.
Ordformer
(hyla (-ij-) 1653—1839. hyle 1781)
Etymologi
[jfr sv. dial. hyl, n. ide; besläktat med SKJUL]
(†) ide, lya; äv. (föraktligt) om ngns tillhåll l. bostad. (Han) Haar och vndertijden sitt hemwist j Fryele, vndertijden sin hijla i hörle. VDAkt. 1653, nr 227. I rofdjurs hyle. Livin Kyrk. 126 (1781). Hedborn 2: 210 (1839).

 

Spalt H 1622 band 12, 1932

Webbansvarig