| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYTT hyt4, r. l. m. l. f. (m. Meurman (1846), SAOL (1900; jämte r. o. f.), f. Dalin (1852), SAOL (1900; jämte r. o. m.)); best. -en; pl. -er32.
2) på fartyg: mindre rum som är inredt till bostad för passagerare l. befäl l. till rum för navigering, expedition o. d. Första klassens hytt (för passagerare). Westee (1842). Beskow, som ej tålde sjögång, måste, när vädret var blåsigt, lägga sig i sin hytt. Wirsén i 3SAH 12: 414 (1897). — jfr AKTER-, FAMILJE-, FÖRSTAKLASS-, GNIST-, KART-, LAMP-, NAVIGATIONS-, OFFICERS-, PASSAGERAR-, STYR-, YTTER-HYTT m. fl.
3) mindre rum l. avbalkning (stundom mindre, av ett enda rum bestående ”hus”) som i ett l. annat syfte tages i mera tillfälligt bruk, t. ex. för telefonering, skrivgöromål, avklädning vid bad; äv. om det rum på lokomotiv, omnibus, lastbil, flygmaskin o. d. där föraren l. maskinpersonalen har sin plats. TT 1891, s. 119; jfr 2. En finsk badstuga med 8 hytter. Därs. 1898, Byggn. s. 129. Lundberg Lok. 106 (1902). Det vill .. synas, som om omnibussens förare .. icke hört ambulansbilens signaler i den avstängda hytt, han disponerar. SvD(A) 1931, nr 21, s. 12. — jfr BAD-, DUSCH-, FÖRAR-, SKRIV-, TAL-, TELEFON-HYTT m. fl.
(1, 2) -GAST. (hytt- 1873. hytte- 1834) sjömil. gast avdelad till (hyttan l.) officershytterna. ReglFl. 1834, 1: 173. Jungberg (1873). —
-PLATS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1681) plats i hytt; äv. liktydigt med: hytt. Taga, få hyttplats. SvT 1852, nr 219, s. 2. —
-VENTIL.
B (†): HYTTE-GAST, se A.
Spalt H 1678 band 12, 1932