Publicerad 1932   Lämna synpunkter
-HÄNDT ~hän2t, stundom -HÄND ~hän2d, p. adj.; n. o. adv. -händt.
Ordformer
(-hän(d)t 1639 (: tweehändt) osv. -händ 1807—1893)
Etymologi
[jfr isl. hentr, hendr; bildat till stammen i HAND]
i ssgr: som har (så l. så många l. så l. så beskaffade) händer; som utförts med (ngns) hand l. händer. — jfr BAR-, BECK-, BLÖT-, BÄV-, DARR-, EGEN-, EN-, FEPPEL-, FLY-, FULL-, FYR-, GROV-, HÅRD-, KNAPP-, LEN-, MJUK-, RUND-, SLÄPP-, TOM-, VAL-, VÄNSTER-HÄNDT resp. -HÄND.

 

Spalt H 1997 band 12, 1932

Webbansvarig