Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INDIFFERENS in1diferän4s l. 01—, l. -aŋ4s (ängdifferángs Andersson (1845), Ekbohrn (1868)), r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-ence 1680—c. 1820. -ens 1810 osv.)
Etymologi
[jfr t. indifferenz, eng. indifference, indifferency, fr. indifférence; av lat. indifferentia, avledn. av indifferens (gen. -entis) (se INDIFFERENT)]
sbst. till INDIFFERENT: förhållandet att vara indifferent.
1) (i fackspr.) till INDIFFERENT 1. — särsk.
a) kem. motsv. INDIFFERENT 1 a. Hiärne Förb. 34 (1706). Berzelius Kemi 3: 70 (1818).
b) nat.-ekon. i uttr. indifferensens lag, det förhållande att vid fri konkurrens samtidigt endast ett pris på en vara kan gälla på en o. samma marknad oavsett olika köpares o. säljares vilja o. förmåga att för sin del betala mera resp. sälja billigare. EkonS 1: 66 (1891). Sommarin EkonL 1: 63 (1915).
c) filos. i uttr. moralisk indifferens, förhållandet att varken vara påbjuden l. förbjuden av sedliga normer. Biberg 2: 138 (c. 1820). Man har tviflat huruvida det gifves någon moralisk indifferens eller ej. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845).
d) filos. i fråga om Gud (det absoluta): förhållandet att icke vara differentierad, särsk. enl. den schellingska filosofien, att varken vara subjekt l. objekt, ”absolut identitet”. Atterbom i Phosph. 1812, s. 174. (Schelling) bestämmer det absoluta såsom den absoluta indifferensen af det subjektiva och det objektiva, analog med midtpunkten hos magneten, i hvilken de motsatta riktningarne sammanfalla. Borelius Metaf. 145 (1887). Enligt Böhme är Gud i sig själv det stora mysteriet, en indifferens, där allt är tystnad och kaos. Nilsson SvRom. 226 (1916).
2) till INDIFFERENT 3: likgiltighet, kallsinnighet; numera bl. (i fackspr.) i fråga om religiös, moralisk o. politisk åskådning; äv. med bestämning inledd av prep. för. Brask Pufendorf Hist. 450 (1680). Sahlstedt (1769). (Det är underligt, att de) som äro sysslosatte vid Kungsskjutsningar .. med så mycken indifference kunna tåla, at en Landtman för några styfvers betalning mister det dyraste af sina Mobilier (dvs. hästarna). DA 1771, nr 18, s. 2. Indifference för all slags beqvämlighet. HTSkån. 4: 64 (i handl. fr. 1788). Religiös indifferens. Frey 1850, s. 183. Aulén AllmTron 221 (1923).
Ssgr (i allm. till 1): INDIFFERENS-LÄGE. språkv. den ställning som talvärktygen vid normal andning intaga, då de befinna sig i ovärksamhet; jfr ARTIKULATIONS-BAS(IS). (Ljudet) ə (i dalbymålet) bildas med tungan i indifferensläge, så att spetsen vidrör nedre tänderna, ock hela ytan ligger platt ock sänkt så väl framtill ock på midten som baktill. Landsm. 1: 164 (1879). —
(jfr 1 d) -PUNKT. filos. gränspunkt mellan två poler där olika, varandra motsatta krafter upphäva varandra o. där ingen värkan i det ena l. andra avseendet kan iakttagas. Tegnér FilosEstetSkr. 224 (c. 1809). Indifferenspunkt, enligt den Schellingska läran, den punkt, der all motsats af det subjektiva och det objektiva anses bortfalla i det Absoluta, såsom bådas ursprungliga enhet. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Oförsonliga motsatser .., som på sin höjd kunna balansera hvarandra på tillfälliga indifferenspunkter, i tillfälliga jämviktslägen. Norström Masskult. 77 (1910). —
-ZON. fys. det område mellan en magnets två poler inom vilket ingen magnetism kan iakttagas. Moll Fys. 3: 2 (1899).

 

Spalt I 344 band 12, 1933

Webbansvarig