| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ITALIANISERA it1alian1ise4ra l. ital1-, äv. ita1l-, äv. it1aljan1-, i Sveal. äv. -e3ra2, l. ITALIENISERA -ien1– äv. -än1-, l. -jen1-, l. -jän1-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
(i sht i fackspr.)
1) tr.: ombilda (ngn) till likhet med italienare; giva italiensk prägel åt (ngn l. ngt); göra till italienare l. till italiensk; äv. i pass. o. ss. refl. med intr. bet.: bliva italiensk, få italiensk prägel. Frey 1841, s. 150. Högrenässansens mästare .., som lockade de spanske konstnärerne till Rom, där de allt mera italieniserades. Warburg Velasquez 5 (1899). (K. G. Plagemann) italieniserade sig i sin konst. 2NF 21: 1002 (1914). Fascisterna skola göra sitt yttersta .. för att italianisera detta område (dvs. Trentino). Rosén Gorgolini Fasc. 91 (1924). — särsk. språkv. med avs. på språk, uttryckssätt, ordform o. d. Böttiger i 2SAH 39: 180 (1864). Italianiserad franska. Vising Rol. 159 (1898).
2) intr.: efterbilda l. ansluta sig till italienska mönster; nästan bl. i p. pr. o. ss. vbalsbst. -ande.
a) om författare, konstnär o. d. En mängd italieniserande och hispaniserande rimmare. VFPalmblad i Phosph. 1811, s. 563.
b) om konstprodukt l. om konstriktning l. konststil o. d. En italieniserande fasad. Hahr ArkitH 423 (1902).
Spalt I 1243 band 13, 1933