Publicerad 1934   Lämna synpunkter
JURISKONSULT jɯ1riskonsul4t, m.; best. -en; pl. -er. Anm. Ofta användes den lat. formen av ordet. Swedberg Schibb. 281 (1716). 3NF (1929).
Etymologi
[jfr eng. jurisconsult, fr. jurisconsulte; av lat. jurisconsultus, av juris (se JURIS) o. consultus (se KONSULT)]
jur. lagklok, rättslärd; särsk. om dylik person anställd ss. juridisk rådgivare. RARP 7: 103 (1660). AdP 1800, s. 317.

 

Spalt J 291 band 13, 1934

Webbansvarig