Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KABELLARIUM kab1ela4rium l. 10302 (kabella´rium Weste; kabälláriumm Dalin), sbst.1, n.; best. -iet (Pihlström SkeppAflöpn. 1: 159 (1796) osv.), i best. anv. äv. utan slutartikel (Rosenfeldt Tourville 3 (1698), VFl. 1911, s. 139); pl. -ier (KrigVAT 1846, s. 258, osv.); förr äv. KABELLARING, r. l. m.; äv. KABELLAR, sbst.1, numera bl. i ssgr kab1ela3r~.
Ordformer
(kabellar 1798. kabelaring 1829. kabellaring 1851—1853. kabbellarium (cabb-) 1765—1884. kabelarium (cab-) 1863—1911. kabellarium (cab-) 1698 osv. cabellarum 1730. cablarium 1698. kabellering 1852)
Etymologi
[jfr d. kabel(l)aring, i ssgr äv. kabellar-, t. kabelar, kabelaring; av holl. kabelaring, kabellarga, av port. cabo d’ala e larga, eg.: tåg att hala o. fira med, av port. cabo, tåg, av lat. capulum (se KABEL), port. alar, draga, hala, av germ. urspr. (se HALA, v.2), o. port. largar, släppa efter, avledn. av lat. largus, riklig, frikostig. Den sv. formen kabellarium beror på inflytande från lat. ord på -arium (t. ex. TABELLARIUM o. d.). Ordet torde ofta, såväl i sv. som i andra spr., anslutas till KABEL]
sjöt.
1) (förr) tåg l. kätting med de båda ändarna förenade, vilket (vilken) vid ankarets lättande sattes i rörelse med gångspelet o. vid vilket (vilken) själva ankartåget l. -kättingen fästes. Rosenfeldt Tourville 3 (1698). När ankartåget är påseisat vindas Cabellarium omkring spelet som då drager tåget med sig. Dalman (1765). UFlott. 2: 60 (1881). SvUppslB (1933). — jfr KÄTTINGS-, TÅGVÄRKS-KABELLARIUM.
2) [förleden utgår urspr. från bet. 1 i den speciella bet.: ändlös kätting som vid ankarets lättande sattes i rörelse av gångspelet, men har kommit att användas i en allmännare bet.: ändlös kätting för överförande av kraft från vinsch o. d. till ankarspel, pumpvärk, styrinrättning o. d.; slutligen har förleden i vissa ssgr (-KÄTTING 2, -SPEL) närmat sig l. övergått i bet.: kabellarie-skiva l. -hjul] i ssgr, i fråga om KABELLARIUM, sbst.2; jfr KABELLARIE-HJUL, -KÄTTING 2, -SKIVA, -SPEL.
Ssgr (sjöt.): A: KABELLAR-HJUL, -KÄTTING, -SEJSING, -SKIVA, se B.
B: (2) KABELLARIE-HJUL. (kabellar- 1917—1920. kabellarii- 1916) [jfr t. kabellarrad] kabellarieskiva. Smith 184 (1916). Stenfelt (1920). —
-KÄTTING. (kabellar- 1917—1920. kabellarie- 1889 osv. kabellarii- 1896—1916) [jfr t. kabellarkette]
1) (förr) till 1: kätting använd ss. ”kabellarium”. Linder Sjöm. 1: 195 (1896).
2) till 2: ändlös kätting som löpande över en kabellarieskiva står i förbindelse med ankarspel, pumpvärk, styrinrättning o. d. som skall drivas. Engström Skeppsb. 63 (1889). Nilsson Skeppsb. 220 (1932). —
(1) -RULLE. (förr) framför gångspelet anbragt, lodrätt stående rulle rundt vilken kabellariet löpte vid ankarets lättande. PH 6: 4189 (1756). Björkman (1889). —
(1) -SEJSING. (kabellar- 1730—1917. kabellarie- 1839 osv. kabellarium- 1887) [jfr t. kabellarzeising] (förr) sejsing med vilken kabellariet vid ankarets lättande fästes vid ankartrossen l. -kättingen, ”knipare”. Rajalin Skiepzb. 241 (1730). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(2) -SKIVA, r. l. f. (kabellar- 1917—1920. kabellarie- 1889 osv.) järnhjul med spår för kättinglänkar, som drives av en vinsch l. på annat sätt, över vilket en kätting (kabellariekätting) löper, o. som användes för drivande av ankarspel, pumpvärk, styrinrättning o. d. Engström Skeppsb. 63 (1889). Nilsson Skeppsb. 220 (1932). —
(2) -SPEL. (kabellarii-) ankarspel som drives medelst en kabellarieskiva o. en kabellariekätting (se -KÄTTING 2). Smith 184 (1916).
C (mindre br.): KABELLARII-HJUL, -KÄTTING, -SPEL, se B.
D (föga br.): KABELLARIUM-SEJSING, se B.

 

Spalt K 12 band 13, 1935

Webbansvarig