Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAP ka4p, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(förr äv. skrivet cap)
Etymologi
[jfr d. kap; av holl. kaap l. t. kap, liksom eng. cape av fr. cap l. it. capo, av lat. caput, huvud (jfr DAKAPO). Med avs. på bet. jfr HUVUD 6 c]
i havet långt utskjutande (i sht hög l. bärgig) landudde; nästan bl. i fråga om utländska förh.; jfr FÖR-BÄRG 1, HUK, sbst.1 b. Biurman Brefst. 113 (1729). Pheniciernas Seglation om Capet. SvMerc. 1: 610 (1756; om Godahoppsudden). NordT 1896, s. 4. Som en väldig .. pyramid höjde sig själfva kapet ur hafvet. Grebst Bröll. 208 (1913; om Kap Horn). Östergren (1929).

 

Spalt K 424 band 13, 1935

Webbansvarig