Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPP kap4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Gosselman Erth. 15 (1842: machinkapparne) osv.) l. -er (Dalin (1852) osv.); förr äv. (i bet. 1) KAPPE, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(kapp 1833 osv. kappe 1788—1853)
Etymologi
[av holl. kap, huva, kapuschong, huv, tak, kapp å fartyg m. m., av mnl. cappe, cap (se KAPPA, sbst.1) resp. av t. kappe, huva, hätta, kapuschong, huv, kapp m. m., av fht. kappa (se KAPPA, sbst.1)]
1) sjöt. liten överbyggnad av trä l. plåt (förr äv. av duk) över trappa som leder till rum under däck; äv. om plåtbyggnad som sträcker sig från ett fartygs lägsta däck till lämplig höjd över det högsta däcket o. omgiver fartygets skorstenar l. är uppbyggd över den stora öppning som finnes i däcket över maskinrummet; jfr KAPPA, sbst.1 2 a δ. Widegren (1788). Gosselman SNAmer. 1: 95 (1833). Ett hufvud sticker upp ur kappen midskepps. Stenfelt Skepp. 39 (1903). Nilsson Skeppsb. 151 (1932). — jfr KAJUT-, MASKIN-, PANN-, SKANS-, SKORSTENS-KAPP m. fl.
2) sjömil. på pansarbrytande projektil: på projektilens spets fastlödd hätta l. huv av mjukt stål. Hägg Flottan 36 (1904). Kristoferson Spräng. 49 (1928).
3) (mindre br.) skom. = KAPPA, sbst.1 2 b ζ. 2SkomOrdl. (c. 1847). SvSkoT 1926, nr 16, s. 11. — Anm. Ordet brukas i denna bet. bl. i sg. Den felande pl. ersättes av pl. av KAPPA, sbst.1
Ssg (till 1; sjöt.): KAPP-LUCKA. lucka på kapp. Klinckowström 3MånD 159 (1891). Martinson Kap 38 (1933).
Avledn.: KAPPAD, p. adj. sjömil. till 2, om projektil: försedd med kapp. TSjöv. 1904, s. 153. MilKal. 1916, s. 212.

 

Spalt K 467 band 13, 1935

Webbansvarig