katekisation

Publicerad 1935

KATEKISATION kat1ekis1atʃω4n, stundom -ɟis1-, l. -aʃ- (kat´ekisaʃω؛n eller -tʃω؛n även -χis- LoW (1889); kat1ekisaʃω4n LoW (1911); katekisation (l. -tji-) Östergren (1929)), r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet cat-. -ches- 1808. -chis- 1760 (: Catechisations Längdernas) — 1846 (: Catechisations-öfningar). -chiz- 1685—1730 (: Catechizations-Längd). -kis- 1859 osv.)

Etymologi

[jfr d. katekisation, t. katechisation, av lat. catechizatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till catechizare (se KATEKISERA)]

1) (i sht i teologiskt o. kyrkligt fackspr.) motsv. KATEKISERA 1: handling(en) att katekisera; katekesförklaring, katekesförhör; (elementär) undervisning i kristendom, i sht i katekesens innehåll, gm frågor o. svar. Hålla katekisation(er). HSpegel (1685) i KyrkohÅ 1901, s. 231. (J. Svedbergs) kyrkliga (lärarnit yttrade sig) .. i synnerhet i den flitigaste katekisation med .. ungdom. Fahlcrantz 5: 87 (1852, 1865). (Biskop Björck var en) mästare i katekisation. HågkLivsintr. 3: 16 (1923).

2) (numera knappast br.) pedag. motsv. KATEKISERA 2 a: undervisning i l. utläggning av ett ämne gm frågor o. svar. (”Barnvännens”) lärorika berättelser gifva anledning till Katechesationer. Broocman TyUnd. 2: 65 (1808). BL 2: 219 (1836).

Ssgr (i allm. till 1; i sht i teologiskt o. kyrkligt fackspr.): KATEKISATIONS-LÄNGD. (förr) förteckning på de personer som voro skyldiga att närvara vid katekisation (katekesförhör, husförhör). HSpegel (1688) i KyrkohÅ 1901, s. 235. Wilskman Eccl. 113 (1760; efter handl. fr. 1732). —

-METOD.

1) till 1. Lundström LPGothus 1—2: 212 (1893). PedT 1899, s. 143.

2) (numera knappast br.) pedag. till 2. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 186 (1898). —

-VÄRKSAMHET~002 l. ~200. Lundström LPGothus 1—2: 219 (1893). Därs. 3: 85 (1898). —

-ÖVNING. SPF 1846, s. 134.

Spalt K 803 band 13, 1935

Webbansvarig