Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KERAMIK ker1ami4k l. ke1-, l. ɟer1– l. ɟe1-, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. keramik, eng. ceramic, fr. céramique, ytterst av gr. κεραμική (näml. τέχνη), krukmakarkonst, av κεραμικός, adj. till κέραμος, krukmakarlera]
(i sht i fackspr.)
1) konsten att förfärdiga kärl l. andra föremål av lera (vanl. ler- l. stengods, stundom äv. kärl osv. av fajans l. porslin); (i sht ss. konsthandtvärk l. konstindustri bedriven) tillvärkning av lervaror o. d. Sturzen-Becker 4: 212 (1862). TT 1871, s. 17. I den svenska keramikens historia betecknar .. rokokotiden en bestämd höjdperiod. SvRokoko 66 (1924).
2) i sht konsthandtv. l. arkeol. konkret, koll., om (konstnärligt tillvärkade) lervaror o. d.; lergods. En vacker samling keramik. NF (1884). SvRokoko 5 (1924). Gammal keramik. Seitz (1929; boktitel). Kulturlager med keramik. Fornv. 1929, s. 8. — jfr BOPLATS-, PRYDNADS-, STENÅLDERS-KERAMIK m. fl.
Ssgr (till 2; i sht konsthandtv. l. arkeol.): KERAMIK-FYND. —
-FÖREMÅL~002, äv. ~200. —
-SAMLING. konkret. SvD(A) 1920, nr 15, s. 10. —
-SKÄRVA, r. l. f. —
-STIL. Fornv. 1929, s. 13. —
-VAS. (glaserad) vas av lergods (med konstnärlig utformning o. utsmyckning). Det ovala mittbordets skiva lystes upp av en keramikvas. Essén Fob 210 (1919).
Avledn. (till 1, 2; i sht konsthandtv. l. arkeol.): KERAMIKER kera4miker l. ɟe-, äv. 0302, m.||ig. [jfr t. keramiker] person (konstnär l. konsthandtvärkare) som är sysselsatt med l. skicklig i tillvärkning av finare keramik. MeddSlöjdF 1897, 2: 57. SvD(A) 1932, nr 331, s. 3. —
KERAMISK040, adj. [jfr t. keramisch] adj. till KERAMIK. Stråle RörstrMariebg III (1870). Keramisk handbok. Hannover (1919; boktitel). De keramiska fynden från kammargravarna kring Mykene. NordT 1925, s. 304. Den keramiska industrien. SvD(A) 1933, nr 101, s. 24. —
KERAMIST104, m.||ig. [jfr eng. ceramist, fr. céramiste] (mindre br.) keramiker. Cederschiöld Artist. 27 (1915). DN(A) 1933, nr 114, s. 1.

 

Spalt K 904 band 14, 1935

Webbansvarig